Sydstatskommissariernas gripande ombord på Trent. Om denna tilldragelse meddelas från Southampton följande närmare detaljer. San Jacinto, en ångkorvelt af första klassen (1446 tons, 13 kanoner, kapten Wilks) ankom i början af November från afrikanska kusten, på väg till Newyork, till Havannah, intog der kol och seglade den 4 November vidare. Man vsste då i Havannah mycket väl, att hrr Mason och Siidell jemte deras sällskap befunno sig der. De hade anländt på ångfartyget! Theodora, som brutit Charlestons blokad. De hade icke hållit sin dervaro hemlig, enär de efter sin landstigning i Havannah utan tvifvel stodo under spanska flaggans skydd. De läto anteckna sig såsom passagerare p kongl. britiska postångfartyget Trent till Southampton. Fartyget afseglade den 7 November till S:t Thomas. Sällskapet bestod af hr Slidell, som skulle begifva sig till Frankrike såsom sydstaternas kommissarie, hans fru, son och tre döttrar, hr Mason, den till England afsända kommissarien, hr Eustis, Slidells sekreterare, ned fru, och hr MFarlane, hr Masons sekreterare. Vid middagstiden den 8 Nov. såg man från Trentigamla Bahamakanalen midt emot fyrtornet Paraton Grande ett ångfartyg, som li väntade på något, men ej visade någon flagg. När Trent kommit närmare, hissade dess befälhafvare, hr Moor, britisk flagg. Något svar följde icke härpå förr än bår a fartygen hade närmat sig hvarandra på Vg eng. mils afstånd. I detta ögonblick afsköt det främmande fartyget en kula öfver Trents bog och hissade amerikansk flagg. Detta är stridande mot allt sjömannabruk, ty då man vill att ett fartyg skall stanna, är det vanligt att först skjuta ett löst skott. Trent fortsatte sin färd, då en bomb afsköts, hvilken kreverade omkring 150 fot från detsamma. Kapten Moor lät derpå sitt fartyg genas: stoppa, emedan han hotades af amerikanarens bredsida och såg, att besättningen å densamma stod färdig att skjuta. Kapten Moor anropade härpå fartyget, och den amerikanska befälhafvaren svarade, att han önskade sända en båt om bord. En båt ankom också med två officerare och la 20 beväpnade män, och begäran framtälldes. att få se passagerarelistan. Kapten Moor vägrade detta. Den officer, som förde befäletå båten, förklarade nu, att det amerikanska fortygets namn var San Jacinto, samt at han var förste löjtnant å detsamma och ganska väl visste, att vissa passagerare funnos om bord, hvilka han ville taga till fånga. Afven detta vägrades. Commander Williams vid engelska örlogsflottan, som hade postväskorna under sin uppsigt, samt kupten Moor förklarade båda, att de ej kunre tillåta de ifrågavarande personernas till iugatagande, emedan amerikanarne icke hade rättighet att häkta någon, som stod under britiska flaggans skydd. Löjtnanten upp: räknade bärpå ofvannämnda kommissariere och sekreterares namn och förklarade, att de voro de personer han sökte, samt att han skulle till hvad pris som helst bemäktiga sig dem. De fyra herrammejsom stodo närafintill, svarade, då deras namn uppropades, och frågade hvad man ville dem. Löjtnanten sade, att han ville föra dem om bord. på le hvarpå ce invände, att de ej skulle följa med, om man ej släpade den dit med våld. Hr Slidell vände sig nu till kapten Moor och sade: Vi göra anspråk på den britiska flaggans beskydd.4 Då kaptenen härpå ännu en gång vägrade att ut lemna passagerarne, förklarade löjtnanten att han skulle vidtaga erforderliga åtgärder. Commander Williams yttrade härpå: På detta fartyg är:jag Hennes M:ts regerings representant, och jag uppmanar fartygets of licerare äfvensom passagerarne i allmänhet att noga gifva akt på mina ord; då jag i nämnda regerings namn och i tydliga ord betecknar detta såsom en rättsvidrig hand ling, såsom en kränkning af folkrätten, ja. såsom en handling af fräckt sjöröfveri, hvilken I icke skullen våga begå, om vi egd medel att försvara oss.4 Löjtnanten vinkade härefter med handen till örlogsfartyget, och tre båtar med 30 marinsoldater och omkring