i Transumt Baf protokollet öfver justitie ärenden, hållet uti K. M:ts högsta dom stol torsdagen den 14 Mars 1861. örsta rummet. Närvarande: justitieråden Qviding, Hoffstedt, Cra mer, Berg, Carleson, Wretman och Nauman. Revisionssekreteraren Rabe föredrog i under dånighet: Rikets ständers underdåniga skrifvelse angående förändrade föreskrifter i afseende .å bysätt ning. Enär, om än förändring af stadvandena rö rande b IA må i vissa hänseenden anses erforderlig, det likväl, med afseende å den be tydelse vexelrörelsen emellan olika länder för af: färslifvet eger och den deraf härflytande vigt a! öfverensstämmelse mellan särskilda länders vexellagar, icke lärer vara lämpligt att, så länge i de flesta, om ej alla fremmande länders lagstiftning påföljd af omedelbar bysättning för underlåtet uppfyllande af vexellurvindelser anses för upprätthållande af handelskrediten nödvändig och förthy finnes stadgad, hos oss, på sätt genom rikets ständers förslag skulle ske, upp! äfva borgr rätt att, vid bristande betalning af utries vexel, kunna, utan före ången utmätning, erhålla bysättning af gäldenär, åtminstone icke utan att, i sammanhang dermed, ändring sker i nu gällande utsökningsoch konkurslagar, til åstadkommande af större skyndsamhet i exekutiva ärendens behandling och till förekommande af bedrägligt förfarande å gäldenärs sida — en ändring, hvilken jemväl synes vara nödig, om den skar äfven i andra fall :hittillsmedgitna rättighet att kunna omedelbart få gäldenär bysatt skulle borttagas, ansågo högsta domstolens flesta ledamöter sig af dessa skäl böra afae bifall till rikets ständers ifrågavarande örslag. Justillerådet Carleson yttrade: Vid betraktande deraf att yttre, af lagarne oberoende, förhållandeån, såsom exempelvis kommunikationsmedlens beskaffennet, ovilkorligen måste, åtminstone tilis vidare, här i landet försvåra och ofta Qmöjliggöra en snabb verkställighet i utmätningsmål, synes mig för närvarande afskaffandet af omedelbar bysättning för gäld desto mera betänkligt, som detta tvångsmedel finnes i de flesta fremmande länder bibehål et, änskönt deras lai genom hvarjehanda Lestämmelser rörande els gäldbunden mans försättande i konkurstillstånd, sels rätt till vindikation af hans förskingrade egendom innefatta härstädes saknade band på den försumlige, motvillige eller svekfulle gäluwenären. Med antagande af rikets ständers ifrågavarande förslag skulle det kraftigaste, att ej säga det enda lagliga tvångsmedlet mot en försumlig eller tredskande gäldenär och detunderstundom verksammaste hinder för honom att unlansticka sin egendom bortfalla. Om ock, på de skäl, som i rikets ständers underdåniga skrifelse blifvit anförda; ett fullständigt upphäfvande af den borgenär förl närvarande medgifna ätt att i vissa fall erhålla bysättning utan föreId utmätning, skulle i afseende å inhemska reditförhållanden ej vara med något särdeles ifventyr förenadt, är det likväl föga sannolikt utt en sådan åtgärd kunde undgå att å affärsrörelsen med utlandet medföra ett högst menligt och länge kännbart inflytande. Att, under det särskilda länders handelslagar naturligen sträfva ill likstämmighet med hvarandra, frångå denna ikstämmighet, der den redan eger rum, kan ej vara rådligt utan tvingande skäl; och torae, i saknad deraf, vara ännu mindre lämpligt om lervid, såsom i förevarande fall, lagstiftningens orister i andra hänseenden skulle skarpare framräda. Huru ändamålsenlig och gagnelig i flera all en SEN af gällande bysättningslagar tillifventyrs kunde vara, anser jag mig derföre, då ikets ständers förslag måste antagas i sin helwet eller förkastas, böra i underd. afstyrka bifall ill detsamma.