FINSKA VETERANER. MEMOIRE-NOVELL Ar C. F. RIDDERSTAD. Första KAPITLET. Mitt föräldrahem. Hvad är det, som du tagit dig till, röt min fars adjunkt, tillförordnad lärare för mig, då han trädde in i läsrammet. Jag kan icke lemna dig ett enda ögonblick, utan att befara något galgstreck. Hvarföre sitter du ej vid din bok? Hvad har du med bössan att göra? Herr magister4, stammade jag, herr ...4 4Jag skall genomprygla dig, din erkelathund, fortfor han. dag ned ferlan. Jag svarade icke, jag bara stirrade på honom. Hor du hört min befallning — tag ned ferlan!ft SJag kan min lexa, magister.4 : Tag ned ferlan! säger jag.4 z Blodet kokade i mina ådror. 4Herr magister4, sade jag. Min afsigt var att förklara mig. Din förnaglade odugling! du vill icke lyda mig. Nåväl — så skall jag lära dig äfven det. Och han begaf sig efter afbasningsinstrumentet. Af bittra hugkomster förvreds dervid mitt ansigte. Magistern hade icke stängt dörren efter sig, så att den ännu stod öppen. I första häpenheten var ja2z färdig att fly undan ; men jag insåg straxt att jag ej skulle komma förbi honom, som pu stod nära intill densammasAnom mig korsade tankarne