Bubordinationsbrott. Stadssoldaten C. F. Lundholm, hvilken, såson vi förut omnämnt, insattes i stadsmilitärkaser nens fängelse, emedan han nekat att lyda ordre och vid detta tillfälle tilldelade sergeanten Sten vall i vredesmod och utan föregående ordvexling en örfil, dömdes i dag såväl på grund af sam manstämmande vittnens utsago, som ock til följd af eget erkännande, att för det begångns subordinationsbrottet, enligt krigsartiklarnes 2 kap. 7 8, blifva arkebuserad. — Ångfartyget Lennart Torstenson, som föl några dagar sedan hit anlände från Libeck. medförde derifrån en svensk sjöman, hvars namn man antagit vara Nils Bengtsson eller Bengt Nilsson. Han tyckes vara emellan 30 och 50 år gammal, men är till förståndet så rubbad, att. man ingenting med bestämdhet om honom kunnat erfara. Hvad man vet är, att han under sommaren blifvit af en seglare upptagen på någon obebodd ö och förd till Valparaiso i Södra Amerika, hvarifrån han vidare fortskaffats till svenska generalkonsulatet i Hamburg, som åter låtit föra honom till Lubeck. Af den sinnessjuke har man endast högst obetydligt fått veta, som kan gifva ledning för bedömandet af så väl hans rätta hemort som orsaken till hans sinnesrubbning. Man antager, på grund af de enstaka ord, hvilka undfallit honom, att han är född i närheten af Stockholm. På fråga efter föräldrar svarar han dead — but a brother Jöns, captain — Nilsson (död — men en broder Jöns, kapten, Nilsson). -Stockholm nämner han ofta och blir synbart glad då man talar härom. Han svarar på engelska, men förstår svenska. Att hans yrke varit sjömannens, är otvifvelaktigt, äfvensom att han tjent på något krigsskepp, emedan på högra armen finnes en tatuering, föreställande ett sådant. Man tror att skeppet, hvarpå han for, strandat och att han ensam undgått döden samt blifvit uppka-stad på den klippö, invid hvilken fartyget gick till: botten. Omkring: 9 månader antager man — något egentligt skäl för detta antagande finnes dock ake — att han lefva; ensam på denna ö och lifnärt sig med de uslaste födoämnen. Ensamheten och de dåliga näringsmedlen torde möjligen vara orsakerna till hans sinnesförvirring, såvida denna icke ligger i sjelfva skeppsbrottet. Då han kom till Lubeck, var han ytterst svag, men efter några dagars dervaro, derunder han väl omvårdades och fick god föda, tycktes han så småningom återvinna både själsoch kroppskrafter. I början grep han med ett vilddjurs glupskhet efter den åt honom framsatta födan och förstod ej att begagna knif eller gaffel, förstod i att tvätta sig och var i hög grad osnygg. Visade sig skygg för menniskor och ville gerna springa undan dem som närmade sig. Andra dagen cfter sin ankomst till Liibeck lyckades honom i ett obevakadt ögonblick att smyga sig undan, och först efter myctet sökande fanns han utanför staden, inkrupen land en mängd buskar. Bland annat, som kulle kunna tjena fill att uppdaga hvem han ir, är det, att han å högra armen har :-bokstäfrerna A. B.4 inristade. Hans svar på frågor anledning häraf låta förmoda, att han. heter Anders Bengtsson, ehuru han ständigt upprevar namnet Nilsson. För närvarande Väla an i häktets sjukrum härstädes, intill dess plats vunnit beredas åt honom på annat ställe, (D.B.)