j derdomstolarne, införandet af offentlighet och muntlig procedur vid alla rätter och tillfällen utan undantag, stadgandet af näringsfrihet och rätt att hvar som helst utöfva sitt yrke, äfvensom för andra tyska staters invånare att sätta sig ned som yrkesmän i Baden; slutligen en ny polislag, hvilken betager polisen domsrätt och närmare bestämmer samt begränsar polisens exekutiva makt, samt en ny och fri kommunallag. Kurhessen. Regeringen har nyligen afgitvit en mycket morsk förklaring till förbundsdagen angående det evinnerliga författningstrasslet. Den skjuter skulden för det i landet rådande missnöjet på de fremmande regeringarnes inblandning och låter temligen tydligt förstå att de fremmande regeringarne skulle göra bäst i att ej blanda sig i hvad som ej angår dem samt att kurfurstliga reeringen önskar få vara herre i sitt eget us. Hannover har gifvit svar på den preussi ska protesten mot bildandet af en hannoversk nordsjöflotta. Hannover förkastar den preussiska insinuationen om att dess förslag skulle afse att utestänga Preussen, och förklarar att Preussen ju sjelf har begärt att förbundet må åtaga sig de icke-preussiska försvarsanstalterna, då Preussen sjelf vill draga försorg om sina egna. Dessutom säger Hannover att det varit nödsakadt att framställa sitt förslag, enär Preussen ville förbigå förbundsdagen och undefhandla direkt med hansestäderna. ; ÖSTERRIKE. En sjuttioettårig boktryckare och utgifvare af en liten tidning i Böhmen har blif vit dömd till fyra veckors fängelse, derföre att han ur en annan tidning aftryckt en uppsats, hvari enkedrotiningen af Neapel beskrifves säsom hemsk, herrsklysten och girig.4 Anledningen till domen var att enkedrottningen är född österrikisk erkehertiginna och således ej får klandras. Den anklagade invände att han icke hade vetat detta, och till bevis på huru rädd han varit att begå dylikt brott anförde han att han hade strukit ut alla klandrande omdömen öfver Frane II, derföre att han visste att denne var gift med en österrikisk erkehertiginna. Dethjelpte icke. Kommunalrådet i Wien Kar anslagit 10,000 floriner till understöd åt obemedlade arbetare, som vilja besöka verldsexpositionen i London nästa år. ITALIEN. Uti italienska deputeradekammaren antogs den af ministeren begärda krigstillskottsskatten, med eu majoritet af 191 röster mot 10. Fyra deputerade ansågo sig ej böra deltaga i omröstningen. Behandlingen af romerska frågan uppsköts till den 2 dennes. Oppositionen ämnar först vid debatten rörande denna fråga på allvar börja striden med ministeren. an afvaktade med lifligt intresse utgången af dessa vigtiga förhandlingar. Baron Ricasoli sjelf var ytterst förbe hållsam och förrådde ej med ett ord hvad han förbereder. Hans vänner deremot visa stor tillförsigt i fråga om utgången af striden. Till och med premierministerns motståndare, som af princip önska se honom afgå från styrelsen, anse dock såsom en hederssak, att icke nu låta honom efterträdas af Ratazzi. Ty framför allt vill man undvika ett sken af att en italiensk ministerförändring vore följden af utländskt inflytande. Finansministern, som till parlamentet afgifvit två lagförslag, det ena om bildande af ett räkenskapsverk för hela staten, det andra om införande af allmän redovisningsskyldighet, lofvade att inom några dagar förelägga parlamentet en allmän plan till finansernas reorganisation. Opinion Nationalet yttrar om Ricasolis förslag till romerska stolen, att det inrymmer alltför mycket inflytande åt romerska kurian. Ricasolis plan vore blott ett utförande af Cavours sats: En fri kyrka uti en fri stat — en sats, som är mycket djerf, emegan kyrkan dervid får en alltför fördelaktig position, och att blott en ovanlig förblindning kan förneka detta och afböja ett dylikt anbud. Om remerska kurian skulle såsom fordringar uppställt hvad Ricasoli erbjudit, så skulle man med fog dragit i betänkande att rekommendera dess antagande af italienska regeringen. Men mycket beröm fordrar Ricasolis uppriktighet och rättframhet, då hans förslags hufvudinnehåll är: att konungariket Itelien ej kan få någon varaktighet utån Rom, och att påfven icke längre kan förblifva verldslig herrskare i den heliga staden. Förslagets mottagande inom parlamentet var ganska betecknande. Högern iakttog tystnad, emedan den fordrar mindre af Rom än hvad Ricasoli fordrade. Alla de öfriga fraktionerna inom kammaren ville ej göra så stora me igifvanden åt kyrkan, som ministern föreslagit, så mycket mindre, söm man visste att det ej lyckats Ricasoli attintressera romerska kurian för sitt tillbud. Från Caprera berättas, att Garibaldi mår väl och befinner sig vid briljant lynne. Han skell sätta stort förtroende till nästa vårs tilldragelser. Garibaldi har till svar på den adress, som blifvit honom tillsänd från Neapel, med anhållan att han måtte komma till de syditalienska provinserna och åtaga sig deras sak, yttrat följande ord: Ehuru ondt det gör mig, skall jag dock icke nu komma till eder; men jag skall vara hos eder när det blifver nödvändigt.4 Derefter tillägger generalen en uppmaning till hvarje italienare, N