af de blifvande landstingen — efter vårt sätt att se det bästa sätt, hvarpå man i vårt land kan bilda en sådan kammare — och alt man derföre kan ha utsigt att ganska snart få se kommunalreformen genomförd. Hvad återigen angår frågan om årliga riksdagar, så är den utan tvifvel af ganska stor vigt för utvecklingen af och koutinuiteten uti vårt konstitutionella lif. Vi ha ofia uttalat oss härför och vi anse såsom oeltergifligt och såsom alldeles klart, att i sammanhang med reformen i representationens sammansättning äfven en sådan förändring skulle vidtagas. Men deremot anse vi det vara rent af löjligt att vilja påstå, att regeringen icke bör fördrista sig att utarbeta och framlägga någotrepresentationsförslag, innan först hr Dalmans förslag om årliga riksdagar blifvit antaget. Vi skola i en följande artikel medelst en närmare granskning af deita förslags detaljb:stämmelser söka ådagalägga att det icke boft ej är oundgängligt, utan absolut omöjligt att antåga nämnde frslag, utan att en representationsförändring på samma gång eger rum. Vi vilja i dag blott ytterligare erinra derom, att då artikelförfattaren förklarar, att det blir omöjligt att genomdrifva ett af re3e ringen framlagdt representationsförslag, om icke genom förutnämnde förslags antagande uppskofset mellan instundande och nästföljande riksdag blifvit förmirsskadt, så gör han ig skyldig till glömska i afseende på två vigtiga omständigheter. . Han glömmer, be synnerligt nog, att det hvilande förslaget om årliga riksdagar just gör undantag för grundlvgsfrågor, hvilka icke skulle kunna afgöras på två efter hvarandra följande riksdagar inom samma legislaturperiod. : Han förgäter derjemte, att om regeringen verkligen och allvarligt vill genomföra en representationsörändring, så kan hon helt snart efter den iksdag, der ett afhenne framlagdt förslag blifvit antaget till hvilande, inkalla en urtima riksdag, på hvilken saken kan bringas till a görande. ,