Underrättelserna om regeringens afsigt alt låta utarbeta och framlägga ett fullständigt representationsförslag, i öfverensstämmelse med de framställningar, som vid slutet af sistlidne riksdag gjordes af borgareoch bondestånden, synas ha framkallat en ganska peel sensation på det håll, der man först hade all möda ospard för att kasta hån och åtlöje öfver de folkvalda ståndens åtgöranden i detta hänseende, der man sedermera peremtoriskt förklarade, att hvarje agitation för att gifva stöd åt nämnda framställningar måste göra fiasco och der man tillika dekreterade, att regeringen i alla händelser å dessa petitioner icke skulle kunna fästa något afseende. Man vet, att de partiella reformförslagen å detta håll begagnats såsom lösen och förevändning för att motarbeta hvarje reformrörelse till förmån för en verklig reresentationsreform. Och nu går man så ångt i sin förkärlek för dessa småreformer, att man nästan hotar att göra opposition emot ett liberalt representationsförslag från regeringens sida, så framt icke dessa högtälskade småreformer fått gå förut. Huru skall man förklara detta? Kommer det af en hemlig principiel ovilja emot en representationsförändring? Har man på detta håll i sjelfva verket rent konservativa grundsatser, en verklig böjelse för att genom hvarjehanda smålappningar och uppförgyllningar konservera så mycket som möjligt at det gamla oefterrättlighetstillståndet? Vitro icke detta, utan föreställa oss att det tvertom kommer af brist på en utpräglad grunmdåsigt, af ett dåraf föranledthaltande på båda sidor, af gråhet. Vi ha nyligen erinrat derom, huru de politiska neutrerna aldrig kunna bilda ett verkligt parti, utan endast tillfälliga kotterier. sammanhållna icke af en politisk princip. utan af någonting persenligt — af personlig ovilja eller välvilja eller fåfänga. För hvarje person här på platsen, som intresserar sig för politiska ämnen och något känner till för: hållandena, är det ingen hemlighet, hvad som utgör grunden för denna ifver för de partiella förslagen, denna ängslan för att representationsreformen i sin helhet nu skall bringas å bane. Hr W. F. Dalman har nemligen vid senaste riksdag väckt en motion om införande af årliga riksdagar, hvilken lyckats bli hvilande ull grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag. Det är naturligt att hvar och en intresserar Sig för de motioner han väcker, men hr Dalmans faderskärlek är i detta hänseende så stark, att alla andra politiska konsiderationer måste vika för densamma. Liksom Upsalaboarne för någon tid sedan utropade: hellre ingen jernväg, än en sådan, som berör Örsundsbro, så är hr Dalman böjd att proklamera: hellre ingen representationsförändring än en sådan som sker i ena annan ordning än den jag behagat färeskrifva; hellre ingen stor reform alls än att den skulle komma så olägligt att mina motioner derigenom blefve bragta i skuggan, att mina småreformer derigenom blefve obehöfliga! Dagligt Allehanda för i fredags innehåller en artikel, hvari till en början förklaras, att artikelförfattarenicke hört fon om regeringens benägenhet att träda i spetsen för representationsreformen, och att han visserligen har anledning att hoppas, att regerinfån lifligt intresserar sig för saken och icke åller sitt intresse hemligt, men att afståndet emellan detta intresse och ett framläggande af ett helt nytt representationsförslag är mycket stort. Det heter derefter: Hvad oss beträffar. skulle vi föreställa oss, att om regeringen direkt eller indirekt, d. v. s. antingen genom en officiel kongl. proposition eller gon en af regeringen understödd motion i onstitutionsutskottet, framlägger ett representationsförslag, en förståndig och upplyst regering väl i främsta rummet anser sig böra ega grundade förhoppningar att förslaget icke sönderrifves, utan-går igenom. För ett sådant ändamål erfordras i vår tanke åtskilliga preliminärer, som kunna på ett naturligt och lämpligt sätt förbereda den önskvärda stora reformen. Af dessa beror numera lyckligtvis i främsta rummet måhända den allra vigtigaste ensamt af regeringen Det är kommunalreformen, företrädesvis den nya institutionen af årliga landsting, grumdade på samfälda val, utan afseende på stånd eller kiasser, och som -kan konstituera lämpliga nämnder för val af ledamöter i en öfre kommare, hvarförutan ingen ny representatiomsform kan elle: bör antagas. Om åter regeringen, trots opposi tionen i städerna; genomför on ifrågavarande reformen på de af rikets ständer gillade hufvudgrunder, så är derigenom icke blott ett stori steg i och för sig sjelf taget i framåtskridandets riktning, utan äfven en bred basis lagd för en fullständig reform af det stora tinget eller nationalrepresentationen utan afseende på nu befint liga skrankor och qvalifikationer. Regeringen har äfven då, så vidt vi förstå öppet angitvit sin åsigt, att sistnämnde representation måste grunda sig på samfälda val och ett tvåkammarsystem, A-. v. s. godkänt de tvenne hufvudprinciperna för den stora reformen. Ett annat lika vigtigt preliminär-beslut, om hvilket vitaga för afgjordt att regeringen måste vara ense, är anlagandet af dei hvilande grundlagsändringsförslaget om årlgariksdagar. hvars öde likväl icke beror af regeringen en samt, utan äfven af de fyra riksstånden. Efter vår tanke blir det, utan antagandet af sistnämnla reform, absolut omöjligt att vid tvenne på warandra följande riksdagar få något som helst representationsförslag af rikets ständer antaget. ifven om detsamma vid första riksdagen skulle yckas att blifva förklaradt hvilande. Riksstån ens beslut öfver denna högvigtiga fråga blir såedes ett proba, huruvida ständerna verkligen på llvar vilja en fullständig representatiorisreform. )m deremot detta förslag faller. så åstadkommes lerigenom otvifvelaktigt en sådan splittring, att len fullständiga representationsreformen derisenom omöjliggöres. Detta är i korthet vår tanke om den högvigiga frågans naturliga och ändamålsenliga utveckiug ; och vi skulle mycket missräknå oss på icke slott klokheten utan den allvarliga viljan hos egeringen att åstadkomma ett efterlängtadt reultat, om hon utan nyssnämde preliminärer frams kastade ett förslag, hvars öge, trots både adreser och namnlistor till huru stort antal som helst. lå med all säkerhet kunde pr på ett ätt, som aflägsnade i stället för att befrämja den