EiJuste-milieu. ) Buridans åsna, som förhungrade emellai två höbundtar, emedan: hon var obeslutsan om hvilkendera hon först skulle gripa uti var dock vida klokare än hvad vi kall Justesmiliea, hvilket på ena sidan ser en hö bundt, men på den andra ingen, och doc! förhungrar, emedan den gyllne medelväger mellan allt och intet skall varå den bästa Det gifves icke någon förargligare lemläst ning af.den gudomiga anden än just denns så mygket beprisade juste-milieu, urfilistrer nas och hermafroditernas religion. De hafv: hvarken kraft att göra ondt eller entusiasm för det ädla. Natten skrämmer dem met sitt tjöcka mörker och dagen bländar. den med-sin .klarhet, De kunna hvarken vart örnar, som i sin djerfva flygt nalkas solen, eller någon natt-roffågel; endast i skymningen våga de sig på en låg flädermusflygt. Om en rättvisa skulle existera på jorden, så hade alla juste-milieu er för: andlig inpotens redan längesedan varit ställda under förmynderskap. — Gitves det väl t. ex. något mera oförnuftigt än följande profbitar ur den gyllene medelvägens katekes? Jag är ieke rätt klok, men jag vill också icke vara alldeles dum. Jag vill icke vara slaf, men. jag vill heller icke vara alldeles fri. Jag villicke heller vara rätt frisk, men icke vill jag vara sjuk! Är.då icke den dum, som icke är alldeles klok? Är icke den en slaf, som icke är fullkomligt fri, är icke den sjuk, som icke är rätt frisk? — De kalla den ungdomliga entusiasmen för sanning och frihet öfverdrifven..., som omman någonsin för mycket kunde älska sanning och frihe! Det medgifves, att de hvarken kunna älska eller hata. Deras hjerta slår alldeles i så många afmätta pulsslag, som fysiologiens sekundur fordrar det. Aldrig drifver glädjen öfver en ny hoppets stjerna sin rodnad på deras kinder, aldrig heller gör smärtan det. Anhängarne af juste-miliev berömma sig ofta af, att de stå öfver alla partier; detta meägifves; men i sådant fall slå de minnesslöa dårarne ännu högre. — Det är icke de fria idgernas förbitträde fiender, somi uppehålla dem i sin verldsgång; de infinna ärligt på sligfältet, och skulle äfven idå: nas stridsmän för en stund ligga under, så behöfva de icke skämmas, ty de hafva käm pet i ärlig strid. — Men är det icke jemmerligt, då de fria ideernas skepp i det öppna verldshafvet stöter emot den ostronbank, som kallas juste-milieu? — Ja, denna juste-miliev kan till och med blifva imposant. genom den kompakta massa, som den yv l trar emot det andliga och politiska lifvets framsteg — och ingen Herkules skall upp stå att rensa tidens Augias-stall från dessa sårda, kalla, likgiltiga juste-miliew er! 7 ) Efter L. Walesrode.