MM MM mm MMMM MMMM MMM stra spådomar om intet. Den så kallade lungsigtige återfick sina krafter, och framför-allt sin glädtighet och sina friska rosor på kinderna. Hon ville nu göra sig till lärarinna för Denise, och mellan de båda mjölkportioner hon hvarje afton förtärde, läste alltid den sednare en lexa. Erkänslan verkade hos Denise liksom medlidande hos Bertha, och en fast och innerlig vänskap uppstod snart emellan dem. Detta förhållande hindrades ej heller af Berthas föräldrar, som voro så förtjusta öfver sin dotters tillfrisknande, att de ej kunde afhålla sig från en tacksamhetskänsla mot Denise som till någon del var orsak dertill. Efter en månads tid kunde Bertha redan företaga små utflygter till fots. Ganska ofta vandrade hon i den vackra sommaraftonen, stödd på sin mors arm, utåt strandvägen, der hon satte sig under ett par stora träd, för att invänta sina båda goda vänner, Denise och hennes get; ty man bör veta att Folette behandlades såsom också hörande till sällskapet. Man talade vid henne och bon svarade ordentligt, så att man ibland tyckte sig vara tre unga flickor, i stället för två. En annan gång återigen hände det att både Denise och Bertha hoppade och klättrade lika bra som Follette, så att man då i stället ansåg sig vara tre getter. Madame Duvernay var alltid närvarande vid, dessa paa lekar, och tackade Gud at varmaste hjertå för sin dotters helsa och glada lynne. Sedan Denise läst sin lexa, och Bertha druckit sin mjölk, talade man nästan hvarje afton om den stackars vägbyggaren och hans förträffliga hustru Madeleine. Oaktadt fru Duvernay och hennes dotter ej ännu besökt dessa båda, hade de likväl tagit dem i sitt