märksamheten på nedanstående förhållande, som dock är af ganska stor vigt för flottans framtid. Rikets ständer beviljade vid sista riksmöte förhöjda pensioner åt flottans tjenstemän, samt lem nade garanti för hvar och en, att, vid en viss föreskrifven ålder och tjenstetid, komma i åtnjutande af dessa pensioner. Detta gjordes naturligtvis under den förhoppninta att man Ser nom -kunde göra sig försäkrad om en duglig tjenstemannapersonal, och att hvarje flottans officery cå han hunnit den föreskrifna pensionsåldein, -samt ej längre egde förmåga, att sköta tjensten i alla dess delar, frivilligt skulle inlägga sin afskedsansökan och lemna plats för dra och större förmågor; men de aktade riksfädren togo härvid ej den menskliga egennyttan i beräkning. Erfarenheten har visat, att knappast en ibland tio är nog oegennyttig, för att, till tjenstens oeh statens fromma, afsäga sig ungefärligen en tredjedel af sina inkomster, äfven om han är i allo oduglig att sköta sina tjensteförrättningar. Uti franska marinen är föreskrifvet, att då man öfverstigit en viss ålder inom hvarje grad, skall man begära afsked. -Hvarföre kunna då ej inom svenska marinen några dylika bestämmelser finnas? Hvarföre kan det ej äfven hos oss stadgas, att hvarje flottans officerare skall, då han uppnått pensionsåldern, inlemna sin afskedsansökan? Det kan ju sedermera bero af regeringen, att genom utmärkelser och befordran jvarhålla PIE ESR ge kapaciteter. Om en sådan åtgärd vidtoges, så vunne man med säkerhet det resultat, att flottans officerspersonal inom de högre graderna komme att besitta en större tjenstemannaduglighet än nu är förhållandet; ty de, hvilka med. liknöjdhet behandlade sin tjenst och trodde densamma ensamt bestå uti regelmessigt lyftande af sina qvartaler, måste då afgå, hvaremot de, hvilka med nit och arbete vinnlagt sig om tjensten, kunde ifrån ungdomen med större förhoppningar se framtiden till mötes. Vän af flottan.