Orolighelerna vid Fli I somras berättades em rum vid Fläskjums tingsställe i Elfsborgs I under pågående ransakning med en f. d. gifvare Anders Andersson, tilltalad för seelser af gröfre art; för hvilka han häkte inmanad. En hop lösa personer ha efter, uppviglade och anförde af en sv den häktade, förre nämndemannen Pehr.Andersson,anställt ett formligt uppror tingshuset och det. närbelägna häktet, i ändamål att befria den häktade förre gästgifvaren, hvilket oväsen föranledt k. befallningshafvande i länet att påföljande rättegångsdag kommendera 25 man militär till tjenstgöring vid tinget, för ordningens upprätthållande. Ofvannämnde Pehr Andersson var vid den 5 och 6 dennes nållet urtima ving å Fläskjum, af landsfiskalen J:. P. Svensson, hvilken på ordres af k:s befallningshafvande uppträdde såsom åklagare, instämd att.stå till ansvar för att vid ifrågavarande tillfälle dels hafva sjelf utöfvat, förledt andra att utöfva våldsamheter och f störande uppträden af vådlig beskaffenhet, hva jemte åklagaren jemväl angifvit Pehr Andersson för att hafva. våldfört sig:å häradsdomaren Andreas Andersson, i ändamål. att denne, genom hvars medverkan han ha blifvit dömd sin nämndemanstjenst förlustig. Att detta sistnämndacskett på goda skäl, inses lätt, då man:af Pehr Anderssons ritförteckning inhemtar, att han va ansvar för brott mot hemfrid, kyrkofi gafrid, för sabbatsbrott, försåtligt öfverfallande, slagsmål m. m., hvaraf blott en ringa del bordt vara tillräckligt för att få en dylik öfversittare och vådlig person skiljd från tjensten. Af de vid urtima tinget hörda vittnens berättelser inhemtades rörande det af Pehr Andersson anstiftade tumultet, att då f. gästgifvaren Andersson affördes till häktet, Häde Pehr Andersson jemte em större folkmassa medföljt och under vägen på allahanda sätt betedt sig vildsint och ohyfsadt; sednare på aftonen hade han synts stäende i närheten af häktet, omgilven af en hop slödder och illa kända personer, till hvilja han hållit tal, hvars innehåll vittnena väl ej napat uppfatta, men dock förmärkt, att åhökarne derunder visade sig oroliga och missnöjda samt oa ådagalade, att de hade ondt i smnet. Folkhopen fortfor att hela natten drifva omkring utanför häktet, hvadan länsmannen 3rumo och ett af vittnena alltemellanåt begålvo Sig ut på patrullering, för att tillse, det den häktade ej blefve ur häktet uttagen... Vid länsmannens annalkande smög sig folkhopen visser gen undan, men återkom ånyo sedan han af sig. Vid en af dessa patrulleringar, då läns mannen. befann sig på något afstånd från det honom åtföljande vittnet, hade Pehn Andersson ramkomnit till denne sistnämnde och kastat sin högra arm kring hans hals, mc han ur byxfickan upptog. venstra banden knuten, som om han ämnat dermed tilltoga vit mhet, men då länsmannen id ppre Pehr Andersson vittnet. sedan domhafvanden och hans bit ängs i sina inhanför tir len rade Pehr Andersson uppstigit: på fö s ch begärt att bli godvilliot i ppt i salen, ;medan han eljest skulle di intränga påpock. Då inträdet naturligtvis förvägrades honom, besaf sig Pehr sina färde, och straxt derefter los