förlust af allt medborgerligt förtroende, torde väl närmast kunna jemföras med vaktkarls förseelse, då han af försummelse eller vängömmo släpper fånge lös, hvarföre hav enligt allmänna lagen (missgerningsbalken 19 kap. 3 S) kan dömas att mista sin tjenst och dertill plikta med böter, fängelse och arbete, allt som försummelsen eller ock den undkomnes brott är. Den officielle författaren medgifver, att en begränsning af denna regeringens (sjelftagna) makt bör finnas och att till dess en sådan begränsning blifvit i laglig ordning vidtagen, regeringen bör förfara med den varsamhet, att denna lagstiftning icke utan nödtvång utsträckes öfver de teoretiskt an tagliga gränserna. Såsom bevis derpå, att regeringen förfarit -med en sådan varsamhet; anföras tvenne kongligainstruktioner al 1803 och 1808 (således före vårt nuvarande statsskicks införande), hvarigenom vaktmä stare och vaktkarlar först vid Smedjegårdshäktet, sedermera vid kronofängelsernaiallmänhet, kunde af öfverståthållareoch landshöfdingembetena straffas med fängelse, efter förbrytelsens beskaffenhet, böter eller husaga. Vi hemställa, huruvida det kan, oaf sedt det konstitationsvidriga, anses tvarsamt händladt, att nu, sedan all husaga blifvit af skaffad, i dess ställe för den af subjektivi tycke beroende förseelsen vanvördnad! stadga ett godtyckligt fängelsestraff och ati öfverflytta en sådan bestraffningsrätt från konungens befallningshafvande, hvilka äro öfverordnade myndigheter, som i åtskil ligt innebafva domsrätt, till fängelsedirektörerna, för att dessa skola få döma i eger sak. Sådant synes oss icke obetydligt öfverskrida de teoretiskt antagliga gränsernat, Författaren vill ådagalägga, att denna straffbestämmelse för ?vanvördnad? är gan ska mild, i det han nämner att vid trenne fängelser, Långholmen, Malmö och Warberg, bevakningen kan extrajudicialiter ådö mas 14 dagars mörk arrest. Denna erinran framkallar å vår sida endast den betraktelsen, att det måtte vara några högst besynnerliga teorier, till följd af hvilka man kommit derhän, att fängelsedirektör icke bör he makt att kunna på egen hand ålägga en straff-fånge, han må bete sig huru som helst. mera än 8 dagars mörk arrest, men deremot kan godtyckligt ådöma en vaktbetjent ända till 14 dagar, sålunda dubbelt. . Man bör för öfrigt erinra sig att, utom det för förment vanvördnad godtyckligt ådömda fängelsestraffet, mister en vaktmästare derigenom tillika den årliga grarifikatior som eljest tilldelas honom, och har sålunda fått ett dubbelt straff för ett brott, som möjligen kan ha bestått deri, att fängelsedirektören tyckt? att han vid något tillfälle icke krökt ryggen alldeles så djupt som denne kan anse lämpligt och tillbörligt.