gats: Forum för Religions-Processer blifyer alt framgent, utan förändring, Wårel och Rikets Hoff-Rätter, hvilket stadgande i berörda. .6,;4 af 1787 års k.. bref med orden förra författningarne närmast åsyftats ; är dock klart, att med dessa ord, eftersom de stå i pluralis, syftasäfven å andra för fattningar, hvilka icke upphäfvits, och säkerligen å ofvan cit. nådiga bref af åren I731 och 17385, 1751, 1752; n. b. såvida icke domkapitlet sknlle kunna uppgifva andra förfaltningar, som, 1:0) utom den upphäfda af 1781, afse dylika religionsmål, och således kunna åsyftas i k. brefvet at d. 7Dec. 1787; och 2:0) liksom 1781 års kungörelse äro upphäfde. 5:0) Ehuru uti inledningen till K. M:s d. 23 Okt. 1860 gifna förordning, angående ändring i gällande bestämmelser om ansvar för den, som träder till eller utsprider villfarande lära, bibehållits (från upphäfvandet undantagits) den i 2 1 kap. kyrkolagen innefattade straffbestämmelse, om embeftets förlust för prest, som i: berörda afseendc sig förbryter; följer deraf ingalundå, at resten icke kan straffas äfven enligt 1 i 1860 års förordning. Och antoges det, så skulle, enligt 6 i samma förordning, målet vid.allmän underrätt upptagas. 6:0) I.den af domkapitlet åberopade 2 1 kap. kyrkolagen lyder 1:sta punkten sålunda: tPhem i Läroståndet; så wäl som alle andre, af hwad stånd the äro, skal oel. härmed alfwarligen wara förbudit, här Semot at uptäncka och utsprijda : någrek Svilfarande Meningar eller Bik någre anSstötelige Ordesätt, Gudz Församling ther Smed at bekymbra eller förarga: Giör thet någon, och uppå föregången alfwarlig FörXfaning, sig icke rättar. ware, efter laga Ransak.ing och Dom, räknad för en Af: fälling, iniste sitt Embete, och förwijses Rijkete. Då nu med orden; ?laga RBansakning och Dom? aldrig, ins. veterligen, i syenska författningar syftats å en sådan administräliv åtgärd, som domkapitlets med Sr ohenden Hallin; tyckes häraf kunna slutas, att domkapitlets förfarande icke är enligt med Tåg. : 7:0) Uti 36 regeringsformen stadgas: De som bekläda Domare-Embeten, så höSgre som lägre, samt alle andre Embetsoch Tjenstemän, än de i. föregående nämnde, känna icke, utan medelst ränsakning och dom, ifrån sina innehafvande Ssyslor af Konungen afsättast. I föregå ende ? nämnas SStats-Rådets Ledamöter, Presidenter och Chefer m. fl., som hafwa Förtroende-syslor; men icke kyrkoherdar. Skulle det sätt, hvarpå domkapitlet måste antagas hafva tolkat de ikyrkolagens1 kap. 2 nyttjade orden: Ransakning och Dom, nemligen att dermed förstås en administrativ åtgärd, vara riktigt; så skulle en lika tillämpning af samma ord 1366 R.F. kunna användas, och i följd deraf ieke allenast kyrkoherdar, utan äfven domare och andra tjenstemän, som hittills ansetts inamovibla, kunna af sina förmän, utan rannsakning vid och dom af de allmänna domstolarne, skiljas från sina tjenster. ; 8:0) Men om än domkapitlet skulle varit behörigt att afgöra delta grofva brottmål, är dock af 8 7) i k. cirkulärbrefvet dat-Dee. 1787, jemförd. med K. M:s d:29 Juli 1812 gifma förordning, Angående åtskil liga omständigheter, som böra iakttagas vid Sändrings sökande i Consistoriernas Utslagt. klart, att besvären skulle anföras i hofrätten och ickechos K. M:t i statsrådet. Ingen bör misstänka domkapitlet att hafva, al de i kongl. stadgan den 16 Maj 1840 (hyilken icke ändrar något i detta afseende;) under rubriken: Eklesiastikdepartementet nyttjade. orden ärenden rörande kyrkoväsendet, prestembetets utöfningt, låtit förleda sig till den oförklarliga hänvisningen. Ån mindre böra några dåliga motiver förutsättas: utan torde besvärshänvisningen. liksom: hela utslaget hafva tillkommit af förhastande. Sedan insändsren sålutda sökt att opartiskt och utan ra framställa ett och annat, som domkapitlet. i sin blifvande förklaring till rikets ständers justitieombudsman.torde böra. angående: dels sin egen behörighet att fråt embetet döma kyrkoherden Hallin, dels ock besvärshänvisningens lagenlighet, (d. v. s: en del af det yttre och formella iidenna sak) atreda och vederlägga; vill insändaren i en följande artikel Kr ett och annat, angående utslagets innehåll: (dess materiella), iå sammanhang hvarmed ins. önskade närmare påpeka den högst intressanta frågan, huru: vida destill--kyrkoherden. HaHin: af biskop I Annerstedt framställda frågor äro sådana. att de kunnat af Kyrkoherden, om han vait tullt. renlärig. (efter Augsburgiska. bekänaelsen); med ja besvaras; elter Huruvida just dessa frågor antyda, att den, som fram ställt dem, och de, som genom: ordalagen i utslaget;z--godkänt le uppställnieg) xu ma utan vidare förklaring antagds väre ullt renlärige, då de synas. hafva. varit al len mening: a). att enligt den Srena. evangeliska läranantiögen icke blott Jesu. förtjenst, utan ock syndarens bältring. fordras, om menniskan skall erhålla. syndernas förlåtelse hos Gud eller;ock att menniskan icke tillräknas Jesu förtjenst blott aa tron, (sola fide) atan ock genom bättring; , bd) attsynderhas förlåtelse meddelas menviskan i Hattvarden (opere operato); samt ec) att rättfärdiggörelsen är någöt jemörligt eller: koordineradt med döpelsen och nattvarden, — 0 ) 4I alla fall, antingen Consistorium eller Domstolen angifwelserne pröfwat, tillkommer det ER HokRätten at uptaga och skärskåda 4de beswär någondera Parten deröfwer mom Slägatid anförer: Och hafwe Wii anseende til Consistornernes Utslag funnit godt utsätta beCswärstiden til tretio dagar från det Parterne (af Utslaget bewisligen erhållit del, til hwilken ända Consistorierne, när Parterne frånWarande äro, genast böra afsända, sådane Utslag till Ware Befallningshafwande, at CParterne tillettllag. ;efallningsl a