sträckorna. De följde derföre floden lind till Chunking, dit de kommo den 25 April. Hå var emellerti nde helt och hållet msatt det ofvannämnda, ty tartargener0 hvarken se eller tala med dem sten vill missionär, som hade ur ,,-., Och en fransk år, rådde dem til --.venällit sig der i fler: vända, ens — att ju förr dess hellre åter föd:—x han af vågra bland de kristna in ngarne hade fått veta, attfen sammansvärj. Bing var i görningen, som gick ut på att plun dra deras båtar och mörda besätningen. Ge nom missionärens bemedling lyckades de slutligen af generalen erhålla en skyddsvakt, men mel transportmedel ville man alls icke förse dem, så att de oupphörligen nödsakades fortsätta resan på floden. Traktaten med utländningarne var här hvarken känd eller bekantgjord; man hade väl hört omtalas, att barba zerna skulle hafva vunnit seger i ett stort slag. men man betviflade både sanningen och möjligheten häraf. De passerade förbi åtskilliga stora städer, men deras portar voro alla stängda af fruktan för rebellerna, och ingenstädes ville man medgifva främlingarne tillträde. Efter ati hafva kämpat med allahanda besvärligheter kommo de slutligen den 18 Maj till Suichou. Här voro portarne äfven stängda, och en beän väpnad styrka kamperade utanför staden r att beskydda denna mot rebellerna. Der syntes emellertid icke herrska den bästa manstukt, ty medan expeditionen uppehöll sig der. kom det till en formlig strid mellan besättningen inbördes. Brefven till stadens myndigheter blefvo väl befordrade, men man erhöll det svar. att om de främmande ville tala med generalen måste de låta hissa sig öfver muren i korgar, enär man icke vågade öppna portarne. Expe ditionens medlemmar ville emellertid icke gå in å att göra sin uppvaktning på ett så förneHrande sätt. De uppehöllo sig der 3-4 a och blefvo derunder plågade och retade af der nämnda militärbesätningen med stenkastning och på många andra sätt. Genom en korrespondens med stadens myndigheter vunno de ingen ting annat än det besked, att det vore alldele: omöjligt för dem att fortsätta resan. De lät: dock icke afskräcka sig, utan framträngde til Ping-sehau, efter att hafva måst betala besättningen ofantliga summor, för att den icke skullc vända om och öfvergifva dem. I Ping-scha kunde de hvarken erhålla kulier eller lastdjur och de anhöllo derföre hos myndigheterna at: få uppehålla sig här, tills de knnde få svar pi en depesch, som de ville afsända till vicekonunen i Chintu, hvilken de hoppades ville hjelp: dem ur deras förlägenhet. en invånarne förklarade, att d2 icke ville veta något af främlingarnes vistande der, och hotade skjuta på dem. Samma natt blef staden angripen af rebellarmån och besättningen på båtarne blef så ängslig, att den kapade förtöjningarne och rod de öfver till andra sidan af floden, hotande ati sätta de resande i land och kasta bagaget öfver bord, om de icke frivilligt ville vända tillbaka Då man kort derefter började beskjuta båtarn: från land, insågo de, att det icke var något an nat att göra än att begifva sig återresan. D försökte ånyo på åtskilliga ställen sin lycka på återresan, men alltid med lika liten frampåne och då de insågo att svårigheterna omöjliger kunde öfvervinnas, beslöto de ändtligen att ölvergifva expeditionen och återvända till pChanghai. — Den nyligen afildne kejsaren i Kina Hier Fung hade regerat sedan år 1850. Hans fa: Taukwang, som satt på tronen i 30 år, valde Hien Fung till sin efterträdare med förbigåend. af de tre äldsta. sönerna. Enligt den kinesisk: successions-lagen hat nemligen kejsaren rättighet att sjelf utvälja sin efterträdare bland medlemmarne af det kejserliga huset. Då Hier Fung besteg tronen gjorde man sig stora förhoppningar om honom, emedan han hade ådagt ovanlig administrativ skicklighet. Me an var en ung man, begifven på vällefnad och vällust, och utbytte snart de allvarliga regeringsbestyren mot nöjena i sitt harem, der han lefdc i frosseri och sinnliga njutningar, likt SardanaAg och likasom den assyriska monarken hviade i Myrrhas armar medan scytiska horder omringade Nineve, så satt äfven Kinas kejsare helt lugnt i sitt sommarpalats bland sina hustrur, då dånet af den allierade armåns kanoner nådde hans öron, och han fick knappt tid at: lv till de tartariska bergstrakterna, innan Yuen Ming-Yuen blef plundradt och brändt. Han: illflyktsort var Zehol-palatset vid rikets ytterst: sräns och i närheten af Tartariets branta, berg Tär hängaf han sig åt samma lätja och vället ad som förut, under det att hans bror prins inng skötte angelägenheterna i Peking: Frår vörjan af Oktober 1860 aftynade kejsaren synvarligen; både hans andliga och kroppsliga tilltånd försämrades oupphörligt; han blef slutli en fullkomligt sinnesslö och dog den 2 Aug 861 i sitt 30:de år. Han är den första kinesi ka kejsare, som dukat under för europeisi na kt.