BOB LAMBER T. (Ur Tackerays Cornhill Magazine.) Den vandrare som vänder London och följer den väg, hvilken genomskär urnham Common, likt ett hvitt kritstreck på ett stycke grönt sammet, finner sikerligen på venster hand och på något afstånd från landsvägen ett stort hus at rödt tegel, med hvita fönsterluckor och jalusier af hvitt musslin, ungefär så stora som Bbarnförkläden, innanför nedersta rutan i hvarje fönster; höga jerngrindar, med gallerverk af ett högeligen kompliceradt mönster och bevakade af ett par Vantliga 0 RE med nakna hvita kulor på, tillstänga uppkörsvägen framför huset; och på den ektärgade dörren fioner, man slutligen en blankskurad messingsplåt, hvarpå läses i vackra lutande, litet utsirade bokstäfver: 4 TheMisses Blenkinsop! När jag säger att;ett sådant hus finnes nära landsvägen, menar jag kanske att det möjligen änru står qvar der, ty det är längesedan jag såg det — många år sedan, till och med när jag rätt tänker på saken: många är innan den lilla kyrkan med götiska hyallbågar och sandstenspelare ännu prydde Turnham Common; många år innan någon jernväg gick derförbi och innan hvarje köksträdgård vid vägen till London givit vika för prydliga villor med stall och vagnshus, gaslysning och vattenledning, marmorkaminer och lusthus och för öfrigt försedda med all möjlig komfort, Då stod Pallas-Atheneum (det stora röda huset hade nemligen fått detta klassiska namn på sin del) påett afskildt hörn af den stora slätten, ensamt och allena och på afstånd från alla andra bygnader, som äfven tillbörligt var för ett