SLUCKSOLV dex 16 Nov. De vigtiga frågorna om hundskatten och dess användande samt om nytt lån till vatienledningen förekomma i morgon till behandling på sockenstämmor i hufvudstadens territoriella församliv.gar. Om hundskatt bör beslutas eller e j, är en sida af saken som alldeles icke väritdiskaterad och vi tro för vår del, att det icke heller skulle tjena till mycket; att försöka motsätta sig bestämmande. af en sådan skatt, hvilka tankar man n må hysa om dess lämplighet; ty en nanda förhållande, som egde tum hos stö.sderna då de beslöto hundskatten, företer sig äfven inom kommunerna. Bland de be: slutande finnas flera som icke ega hundar äh som ega sådana, och de flesta hysa just icke synnerliga betänkligheter vid att besluta afgifter som ieckekomma dem sjelfva vid. Förslaget, en gång väckt, skall under: sådana omständigheter hafva framgång, tillsdess det, möjligtvis, i tillämpningen visar. sig medföra större olägenhet och obehag än verkligt gagn. Tagande således för afgjordt att skatten blir besluten, återstår frågan om dess användande. Vi ha redan uttalat oss om öfverståthål:areembetets i detta bänseende afgifna förslag, hvilket icke heller tillvunnit sig sympatier från något håll, då man allmät insett dess olämplighet. Först i dag har en insändare i Dagbladet uppträdt för att bemöta de mot detsamma framstäl:da anmärkningar, men försöket synes oss icke ha utfallit lyckligt. Mot de af oss uppgjorda kalkyler för att visa missförhållandet mellan medel och ändamål uppställer han en annan, kommande till det resultat, att boningslägenh.t för åtta familjer om året skulle kunna beredas genom hundskattens anvisande. Vi skola icke polemisera om hvilkendera sannolikhetsberäkningen kan antagas komma sanningen närmast, vår eller insändarens, ty äfven om det vore den sistnämndes, så framstår medlets otillräcklighet äcke mindre bjert om man drager sig till minnes endast den omständigheten, att stadens befolkning växer årligen med ett par tusen personer, af hvilka väl åtminstone tre fjerdedelar tillhöra de arbetande och mindre-bemedlade klasserna: Der det behöfves nya böstäder årligen för en så starkt växande belolkning, kommer man icke långt med åtta lägenheter om året, men det är deremot-i högsta måtto vådligt att på något sätt afskräcka den enskilda spekulationen från dess sträfvan att fylla behofvet. Denna sida af saken har Dagbiadsinsändafen Tförsigtigtvis lemnat ovidrörd. Men han åter deremot undfalla sig ett yttrande, som ganska kraftigt eriarar om svårigheten, att icke säga omöjligheten, att bifalla öfverståthållarens förslag. Han fäster nemligen uppmärksamheten derpå, att genom bifall till förslaget stadsnämden icke skulle ovilkorli gen förpligtas att sjelf uppträda såsom verkställare at byggnadstöretagen, enär förslaget .endast innefattar att skatten ställes till stadsmämdens disposition för att användas till befrämjande at arbetarebostäders uppförande. Med denova påpekning har insändaren endast visat huru fullkomligt svälvande förslaet är, och att, om det skulle ha bifallits, da beslutande icke haft ens den aflägsnaste aning om den riktning, hvari medlen kommit alt användas och om beskaffenheten af den plan, som dermed skulle ha främjats. Åtskilliga andra förslag om skattensanvändande ha äfven blifvit framkastade. Bland dem. synes dock endast det, enligt hvilket skatten skulle, till en början endast för första året, anvisas till stadens skarpskytteförening, vara det enda som tillvnnnit sig några allmännare sympatier och som derföre synes oss ha utsigt för sig alt vinna framgång. Bloit från ett enda håll ha vi sett inkast göras mot delsamma; men de skäl som dervid blifvit andragna ha varit de mest uuaderhaltiga och vittnat om den största obekaniskap med förhållandean, såvida de icke — såsom mången velat misstänka -— utgöra en ny uppenbarelse af den obenägenhet för hela skarpskytterörelsen, som förspordes från samina håll i början och innan skarpskytteföreniagarne blefvo ena ganska aktningsbjudande verklighet. Hvad det betyder, att — såsom Dagligt Allehanda säger — genom ett sådant anslag institutionen skulle helt och hållet förryckas från den vackra ide, som ligger till grund för densamma, är i sanning svårt att fatta. Har det icke från början varit insedt att till den vackra idns realiserande erfordrades penningemedel, utöfver hvad skarpskytteföreningarnes medlemmar kunde och borde sjeltva tillskjuta? Och hafva icke för sådanas anskaftande flera utvägar blifvit anlitade, såsom vädjanden till de mera bemedlades intresse för saken 0. s. v. Man har ieke hört någon påstå att detta Sförryckt idenX, och sådant skulle heller icke ske genom mottagande al ett penningebidrag från den kommun, hvars försvar skarpskytteföreningen i främsta rummet åsyftar. Påståendet att anslaget skulle blifva, ett nytt Eris-äpple, som snart skulle förorsaka söndringar och tvister inom kåren, är icke mindre haitlös:, helst som vi icke hört någon ilrågasätta att medlen skulle användas till inköp af föremål, som blifva medlemmarnes enskilta tillhörighet, utan till utgifter för sådana föremål, som äro för hela kåren gemensamma, såsom skjutbanörs anläggning, exercislokalers anskaffande, inköp och underhåll af der erforderliga exercisgevär o. s, v. Hvad slutligen angår far