STOCKHOLM des 14 Nov. William Russell em ställningar och personer i Amerika: Den frejdade korrespondenten till Times fortiar att i bref från de f. d. 4förenta sta terna meddela teckningar af företeelserna derstädes under den vidt utseende kamp, som der pågår. Ur ett af hans sednaste bref från Wachington meddeia vi några fragmenter. Om karakteren hos de å ömse sidor kämpande yttrar han bland annat: cOm man också medger, att de konfedererade äro endrägtiga samt att de äro likaså konsoliderade i gina åsigter och sin fiendskap mot yankees som en jernstång, så måste de dock mjukna i elden, om denna varar länge och är tillräckligt het. De innevånare i de norra staterna, hvilka tjenat till sammans med de södra staternas män, med ifva deras tapperhet, men vilja ej tillerkärna dem någon stor uthållighet och förmåga till långvariga ansträngningar. De ha ett skrytsamt, uppblossande och temligen pösande mod, som ej håller sig väl annat än jå butelj, och har anlag att fräsa öfver. såsom man säger, då det utsättes för luften. Detta må nu vara sannt eller ej i fråga-om massan af de underordnade; men anförarne ha icke visat någon brist på karakter, ihärdighet och fasthet. Det är temligen eget att höra en beskedlig, men allvarlig nordstatsbo medgifva, att han vid akademien fått stryk af sydstatsboen, samt att den sednare van ligen vid West Point och de stora allmänna skolorna och gymnasierna tager förstyret: och om man frågar om orsaken härtill, svarar man, att innevånarne i de södra staterna i allmänhet äro mera trotsiga och befallande än innevånarne i de norra och vestra sta-. terna — mera hetlefrade och it gt så att motsägelse eller opposition af hvad! elag det vara må retar dem till trätor, och för att undvika dylika obehag låter man dem få sin vilja fram. De äro på sätt och vis unionens bortskämda barn. De norra staternas innevånare voro verkligen stolta öfver at kunna framsisa så ståtliga gentlemen, och ännu hyser man ett slags hemlig aktning för de eleganta och talangfulla män. som äro uppammade midt i slafstaterna och uppfostrade ide norra under inflytanden. som förleda dem att anse sig bättre än alla andra. Det är lätt att föreställa sig, att dessa varmblodiga och stolta, allt handarbete och alla låga mekaniska förrättningar föraktande unga män skulle se den träget arbetande och sträfvande afkomma af manufakturister och köpmän, hvilken studerade vid deras sida, öfver axeln. Uppfödda bland slafvar, växande upp med vana att befalla, redan i sina pojkår deltagande i kroppsöfninearna på fria fältet, bli de pockande, fulla afejelfförtroende och högmodiga, och sedan deinträdt i mannaåren utmärkta ryttare, goda skyttar, med skarpt öga och starka nerver midt ibland de norra städernas ungdom, som är deras studiekamrater, utan att vara dera: jemnlikar eller deras stallbröder, och för hvil en, såsom underlägsen i sådana idrotter. de hysa känslor ej mycket olika förakt. Men de norra staternas män uppnådde dem i lifvets sednare täflingsstrid, och ehuru det är sannolikt, att dessa staters frivilliga icke äro öfverlägsna, äro de säkerligen jemngoda med sydstaternas uppbådade manskap. t Vid en af sina vanliga utflygter till de i trakter af Potomac uppställda kårerna kom Russell åter i beröring med en af de personer, som fått sitt namn på ett bedröfligt sätt förbundet med den hittills mest ryktbara -tilldragelsen under kriget. Han skrifver d rom: General MDowell stod filosoferande i skuggan af de vackra åldriga träden utanför sitt tält i Årlington, ty han föredrager detta framför en våning, under det att hans fru, som kommit ut från staden för att tillbringa en dag tillsammans med sin man, satt och stickade inne i tältet. Måhända intresserar detta verlden föga, men den generals namn, som förde befälet vid Bulls Run och som förtjenade ett bättre öde än att få det förknippadt med ett nederlag, är historiskt för evigt, och i alla tider har ett ståndaktigt bärande af olyckan ansetts värdt aktning af alla rättsinniga menniskor. Det nit och den värma, hvarmed MDowell bistår den unge vän och fordne k:mrat, som blifvit ställd öfver honom, bevisa den officers ädla natur, hvilken genom att höje sig öfver en förlåtlig militärisk afond har vunnit en sällsynt seger öfver soldatens natur och hans yrkes medfödda fördomar. Jag: är fullt och fast öfvertygad, att generalen skall rättfärdiga hvarje förväntan, som hans vänner kunnat göra sig af honom, när nästa drabbning kommer att utkämpas. Har befinner sig nu här med 12 regementen under sitt befäl. För några veckor sedar kommenderade han den stora armån vid Potomac; hans namn var i hvars man: mun; en kör af smicker och beröm uppstämdes i hela landet till hans ära. Så utmärker sig ständigt det republikanska sinnet genom -förgudning af det närvarande och missaktning för det förflutna. Menlå: Hkonom blott få en kår, såsom han påstås skola få, och vinna någon sjelfständig framång, och han skall ösa ur den källa, som flyter på ändra sidan om Lethes vatten, och skall öfversköljas af dess angenäma, men tomma skum. Under det generalen talar, framskymtar bland träden en grupp officerare, som äro till drägt och utseende mera lika militärer i Europa än massan åf frivilliga. Man ser den franska kepin med uldgaloner, dennätta, åtsittande, igennäppta vapenrocken, det svarta håret, de putsade mustascherna, de långa ridslöflarna. stångbetslet och sporrarnasamt de vackra