nya tänder på mig, och som jag tror mig halva några flera än konungen......4 Tyst, inföll Baudoin i detta ögonblick. Se nu börjar säckpipan och det är tid för oss att intaga våra platser. Man skall straxt gifva signalen, ty konungen skall visa sig i fönstret der borta och så snart han tagit plats, skall dansen vara i gång. reor ger några sekunder derefter syntes en hand bakom gallren i det fönster, som Baudoin hade utvisat för sina unga medbröder. Men det syntes tydligt att det ej var för att gifva tecken till glädje. Tvertom tycktes den antyda att den dansande skaran skulle aflägsua sig. Som de fruktade att bedraga sig, rörde de sig ej ur stället. I samma ögonblick sågo de huru från tornets högsta topp hissades ei svart fana, som utvecklade sina vida veck för vinden. Hvad betyder detta? frågade säckpipblåsaren sig sjelf. Som musikanten gjorde sig denna fråga, utropade den mannen som hissade fanan, och som alla igenkände såsom rikshärolden, i det han vände sig mot östern, denna garula frauska formel: CKonungen är död! Leivc konungen!4 Vändande sig åt de andre trenne väderstrecken, upprepade bärolden tre gånger samma rop. Konungen är död! Lefve konungen! Få ögonblick derefter afskedade Olivier de dansande, som under tystnad drogo sig tillbaka. Under det Coittiers adopterade burn lugnt återvände till den stilla fristad, som han beredt åt dem i byn Luynes ej långt ifrån Tours, hviskade Baudoin i Jacques öra: Förstod duriktig hvad härolden sade? 4 tVisserligen har jag förstått det, svarade Jac