ett uppskof, men hade också beröfvat polisen tillfället att omintetgöra missdådet. Med begagnande af de erhållna underrättelserna beordradeskonstaplarne tillBerzelii-park, der jag j der natten v sett Anderssor sera Nybron, gingd vi ned till hammen en brigg, som låg vid si af Enwalls stc Enwall uppväcktes, underröttadeso och kom ötyer till briggen, der dess en båt lade till vid sidan båt, dit förenämde Falk uppl till kajutan, i hvilken han bröt sigin. I detsamma uppgaf Enwall ett rop, hvilket skrämde Falk, så att han hastigt skyndade ned i båten, hvilken roddes derifrån. Konstaplarne jemte Enwall skyndade i en annan båt, upphunno och fasttogo dem, som befunnos i den förstnämnda. Dessa voro Falk och Eriksson. Andersson deremot, hvilken icke alltid ville sjelf deltaga i de brott, hvartill han nppgjort lan, var icke synlig. Falk fördes i häkte, tilltalades och straffades för inbrott. Eriksson deremot, som icke deltagit uti inbrottet och ehuru medveten om det tillämnade brottet, dock icke kunde anses straffvar, då han detsamma på förhand uppdagat, blef icke tilltalad. Ånyo anmäldes af konstapeln Lindqvist att Eriksson för honom yppat, att förstnämnde Andersson uppgjort plan till åtskilliga stölder, deribland en hos handlanden Wanseliug, samt att han om utförande af denna, hvilken skulle verkställas en uppgifven dag, vidtalat en då nyligen från Carlsborgs fästning utkommen kronoarbetssoldat vid namn Jacob Dgsberg, hvilken under den tid han var gardist flera gånger besökt hr Wanselius och derigenom egde för brottets utförande nödig lokalkännedom. Till följd häraf inställde jag mig, jemte konstaplarne Lindqvist och Lindroth, i huset der hr Wan elius bodde, hvarest vi togo plats i ett kök, derifrån vi kunde iakttaga om något misstänkt tilldrog sig förstugan. En stund derefter förnams också ljud, som antydde att försök till inbrott skedde, men allt blef snart tyst och vid anställd undersökning befanns att tjufven afstått från försöket. Lindroths uppgifter att jag jemte konstaplarna skulle följt fer tjufvarna och haft ett samtal med Eriksson samt att inbrottsförsöket förnyades samma dag, äro fullkomligt sanningslösa. Snart erhöll emellertid Lindqvist genom samme Eriksson upplysning, att Andersson utsatt ny tid för stöld hos hr Wanselius Jag infann mig åter der jemte samma konstaplar och vi ingingo i förenämnda kök. Efter någon stund posterades dock Lindqvist och Lindroth i nedra förstugan för att hindra tjufvarne att undkomma. Inbrottet skedde, men då tjufvarne aflägsnade sig eftersatte jag dem och ER Dyberg, hvilken befanns innehafva allt det från Wanselius stulna gods, som uppgick till högt värde. Eriksson såg jag icke vid tillfället, och Lindroths uppgift att det var han som grep Dyberg är alldeles ogrundad. För stölden i porslinsboden misstänkte jag, genast då anmälan om tillgreppet inkom, en då på fri fot varande tjuf vid namn Lundgren. Jag af derföre konstaplarna befallning att eftersöka onom och, om han anträffades, föra honom till mig för att förhöras... En afton kommo ock Ja-: cobsson och Lindroth till mig, medförande! Lundgren. Denne uppgaf då vid förhöret att I stölden föröfvats af straffade Bjurvall och att; denne skulle gömt en del af penningarna i ett; plank vid Katarina Norra Kyrkogata, samt hafva en del på sig insydda i en yllehalsduk. Biträdd af nyssnämnde könstaplar jemte två konstaplar från åttonde traktens vaktkontor anställde jag genast undersökning å planket, i hvilket penningar till ett belopp af 50 rår hittades af, som jag vill minnas, konstapeln Jacobsson. Då åtskilliga omständigheter gåfvo sannolikhet åt Lundgrens uppgift att han ej begått stölden, fick Lundgren gå, hvaremot Bjurvall, sedan! gammalt Vänd såsom en af Stockholms mest i förslagna och tilltagsna tjufvar, efterspanades och insattes i häkte. Vid visitationen innehade han icke några penningar, och då ej heller i öfrigt något bindande kunde emot honom förebringas, blef han snart lösgifven. De upphit-;. tade penningarna öfverlemnades af konstaplarna till egaren. Hvart de öfriga tagit vägen, derom vanns aldrig upplysning. Hvarken af Envall ller af egaren till de hiti tade penningarne har jag emottagit något slags:! dusört i penningar eller annorledes. Deremot: änhäntigäde jag visserligen från hr Wanseliusi. en tid efter stöldens upptäckande ett mindreij penningebelopp (25 rdr), hvilket af mig mottogs och användes för några fattigas räkning; för närmare upplysning hvarom, derest justitie-1 kanslers-embetet finner detta af någon vigt, jag vördsamt torde få hänvisa till en fattig parm-: mätareenka med trenne barn, som då bodde ij. Blecktornsgränd och var genom utmätning beröfvad allt, en hustru Zetterbäck, hvars man afvikit och lemnat henne med tre barn utblottade på allt, samt arbetskarlen Engelin med hustru och sju barn, mennen och de flesta barnen sjuka och i största fattigdom, hvilka alla af mig erhöllo penningarna; något som hvad Kingen beträftar emväl kan vitsordas af hr polis ommissarien Ramsten. Till ytterligare styrkande af; dessa uppgifter bifogas skrittliga intyg såvil från Zetterbäck som Engelin. — Af dessa 25 rdr erhöll enkan 3 rdr, Zetterbäck 12, och Engelin 10 rdr. Sådant är rätta förhållandet med de i Lindroths skrift vidrörda tilldragelser. Att Eriksson bort tilltalas för inbrottet hos skepparen Envall och stölden hos hr Wanselius, Järer väl icke rimligen kunna ifrågasättas. Han hade desto mindre haft för afsigt att begå något brott, som han på förhand anmält den verklige upphofsmannens planer. Att det genom dennes försigtighet begge gångerna misslyckades att få honom fast, lärer icke förändra förhållandet. Hade åter Eriksson undandragit sig att medfölja, skulle han derigenom blifvit misstänkt hos tjufvarna, icke vidare fått-del af deras planer och den utväg, som fanns att skydda fredliga medborgares fir och egendom, gått förlorad. Såsom tilläfventyrs lemnande en ledning för bedömande af det sätt, hvarpå Lindroth nu framställer förhållanden, i hvilka han sjelf tagit ej ringa del, torde jag få upplysa att Lindroth, . : i i ; j i hvilken befanns genom saknad uthållighet min-; re lämplig till konstapelsbefattningen, blef, på mitt yrkan e, från densamma afskedad. Det torde icke böra lemnas onämndt att den ! flera gånger omförmälde Andersson, till följd af jl Ericssons angifvelse, blef förvunnen till en vid l: Norrmalmsgatan föröfvad stöld, för hvilken han, , sedan tjufgodset hos honom anträffats, dömdes j; till och undergick bestraffning såsom för andra 1e6an stöld. Numera lärer Andersson vara häk-! tad och stäld under tilltal för det han på mark I! mad i Enköping öfverfallit och med lifsfarligt 1 a sårat annan person. 1 öfrigt bör jag ätven nämna, att någon tid j, efter ofyanstående tilldragelser hos mig anmäl . des en stöld af omkring 600 rdr kontanta ; pe ES SR a IR RAA 7 rånet dr fre SA SV VE