Axlar, hjul oeh fjedrar till de inom landet förfärdigade lokomotiver och vagnar hafva hittills icke kunnat tillverkas vid inhemska verkstäder, utan införskrifvits. från utlandet, men med nästa år torde ett annat förhållande inträffa, då större delen af dessa effekter äfven blir svensk tillverkning. Hvad räler åter beträffar, så är det endast Motala verkstad som erbjudit sig tillverka 40,000 centner af de mer än 260,000 centner, som för nästa år erfordras; resten kommer att från England införskrifvas och detta till ett mer 30 rocent billigare pris än hvartill de sver rä erna vid Motala kunna förfärdigas. Det är således att önska, att den komitå, som, på chefens för statens jernvägsbygnader begäran, al K. M:t blifvit tillsatt för utrönande af möjligheten att af svenska jernsorter förfärdiga räler. som i pris och jemförlig godhet kunna täfla med de engelska, måtte lyckas i sina bemödanden. NESSER — Med anledning af förslaget att införa en uniform för ungdomen vid läroverket i Örebro yttrar en insändare till Nerikes Allahanda: Under en tid då uniformsväsendet på samhällets höjder under en lång följd af år varit en af älsklingsfrågorna och hvarje tillfälle till förändringar och nya funderingar härutinnan med förkärlek omfattats, kan det ej väcka någon förundran att en viss smitta häraf spridt sig snart sagdt till alla samhällets klasser; men att fråga upppå fullt allvar att i en uniform för skolomen vid ett af våra mest ansedda elementarläroverk, såsom man mhemtar af en uppsats i Nerikes nya Allahanda n:o 86, förekommer insändaren så underligt, att han icke kan underlåta derom yttra ett par ord. Anledningen till detta nya förslag synes påtagligen vara att söka uti någons eller någras önskan att få bibringa den ercercerande delen af skolans alumner ett visst soldatmessigt utseende samt att få se dem lysa i egen uniform. Man må nu säga härom hvad som helst, så är detta dock allt — och derföre vill man på fullt allvar kläda hela skolan i uniform utan att taga i betraktande det i många afseenden olämpliga ochöförderfliga härutinnan; man vill beröfva de många barnens föräldrar och målsmän friheten att å sina barn välja den klädedrägt, som kan falla sig för den ena eller andra billigast, föregifvande att uniformen blir billigast af allt, ej kostande mera än 40 rdr. — Om man ville fråga barnens målsmän till råds, skulle säkerligen 9 utaf 10 svara motsatsen; men det kan ej vara ändamålet med denna lilla uppsats att verkligen bevisa att så ock blefve följden och att kostnaden för barnens uppehållande vid skolan, redan nu dyr och kännbar, skulle om få vinner framgång ännu inera ökas. För den rike gör detta icke något, men för den mindre bemedlade icke så. — Man talar visserligen om att frihet åtminstone till en ENS skulle lemnas ungdomen, d. v. 8. de skulle kanske ej åläggas bära uniform; men allt detta är ju ett nonsens — blir uniform antagen, vill väl ej den ene vara sämre än den andra, och om någon än önskade draga sig undan, skulle han dock nödgas nolens volens följa med strömmen för att icke bli begabbad af kamrater. Men det skadligaste och olyckligaste af hela tillställningen blefve påtagligen den känsla af fåfänga och det begär efter prakt och yttre utmärkelse som otvilvelaktigt skulle väckas och näras hos en skolungdom, som borde härför få vara helt och hållet främmande. Detta allt kommer tids nog ändå. — Mycket mera kunde härom vara att säga, men insändaren förmodar och hoppas, att läroverkets kollegium noga skall ompröfva detta omogna förslag samt skolan till gagn snarare göra allt för att afböja än för att upp. muntra den påkomna uniformsyran, som redan Vörjat flitigt leka i hågen hos mången oerfaren yngling. PTE TEN SINA — Rörande den unge äfventyraren, om hvars uppträdande i Upsala vi nyligen efter Upsala-Posten berättade, skrifver en insändare till oss från Westerås den 7:e: Till åtvarning för allmänheten anser sig insändaren böra meddela, att här i staden i dag uppträdt en ung välklädd man, som uppgaf sig heta Stenfelt och vara juris studiosus från Felsingfors universitet, derifrån han för omkring sex veckor sedan måst flysta öfver till Stockholm, för att undgå bestraffning för en artikel i finska tidningen Suometar, den han under hufvudiedaktörens frånvaro i tre månader redierat. Han sade sig hyst förhoppning att häri verge få lefva i trygghet, men att för 14 dagar sedan från en guvernör i Finland ankommit ett telegram till ryska konsuin i Stockholm med ordres att här utverka hans utlemnande. Genom olismästaren de Marås välvilja före verkställigheten underrättad om att ett utlemnande före stod samt efter af honom erhållet råd atttskyndsamlingen öfver Göteborg. begifva sig undan till Amerika hade han resttill Upsala, der han uppehållit sig ett par veckor och nu hitkommit, för att i morgon med ångfartyg gå till Arboga och vidare så fort som möjligt till Göteborg. Som kassan naturligtvis behöfde förstärkning, hemsöktes efter innehafvande lista åtskilliga personer med anmodan om hjelp, och lära också här och der några bidrag godtroget blifvit lemnade. Vid besöket hos insändaren föranledde uppgifternas beskaffenhet ett samtal, och den grofva okunnighet, särdeles i finska förhållanden, som derunder ytterligare blottades, visade mer än tillräckligt att mannen var en af de hos oss understundom uppträdande industriddarne, för hvilka allmänheten bör taga sig tillvara. Upplysningsvis bör nämnas att uttalet, oaktadt brytning, likväl hos insändaren väckte tvifvel om riktigheten af den uppgifna nationaliteten. NE UEEINE. I tt kö OAKIGUPE BEGE AE NE Of DEF IE Sr PES