JACOUES DARMAGNACS TÄNDER.) En minnesteckning från Ludvig Xks tid, I den tätaste delen afdemna skuggrika trakt reste sig en liten enstaka bygnad, som syntes helt och hället vara egnad åt studier och drömmerier. Skyddad emot nordanvinden genom det tillfälliga läget som bildade likasom en naturlig vall, låg den mot söder och tillgänglig för middagssolens hetaste strålar. Blonimoraas och trädens ljufva och upplitvande ångor spridde vällukt ikring hela nejder, och en källa hvars oroliga vatten stänkte ikring på gräset och vattnade en vidsträckt trädgård; omifven af höga murar, var som en vextlig förstuga till denna förljusande och lugna bostad. Fram.komna till detta hus sade ryttaren till Lazare: Det är här.? I samma ögonblick stannade bärstolen. Ryttaren . hoppade ur stigbyglarna, svepte hästens tyglar omkring den venstra armen, gick igenom den lilla trädgården och lät portklappen ljuda.. Några. sekunder derefter öppnades dörren och på tröskein syntes två starka personer, hvilka det var lätt att igenkänna såsom betjenter hos ryttaren; då man såg den vördnad och undergitvenhet de visade för honom. Den ene skyndade sig att emottaga hästens tyglar, som hans herre lemnade honom utan att säga ett ord. Derefter gaf han den andre betjenten tecken att följa sg till ingången af trädgården der bärstol ade stannat: Andtligen, hr Coittier4, sade Lazare till FH SAB. nr 236, — 253—257, 259 och 260. BNI AN