rättighet att meddela vederbörande redaktioner. Jag r nu gjort det på mina förmäns föreskrift. Säker att Tit. genom denna förklaring finner mig ursäktad, tecknar jag högaktningsfullt Den 25 Febr. 1860. L. Heimbiirger. Ingen .redogörelse för beskaflenh ten at de fioska censurförkåliandena, hållen i buru bjerta färger som helst, kan om dem gilva en så klar föreställning som anförardet på detta sätt af timade händelser. Och ?Censur kalendern? öfverflödar af berättelser om sådana. Det sorgliga går der hand i hand med det befängda. Sorgligt i högsta måtio måste det anses, då ett lands legliga institutioner icke få af tryckpressen böröras, långt mindre dess högre intressen diskuteras. Det harunder långa tider varit förbjudet att ens nämna ordet landtdag? eller Priksdag?, och att någonting sådant som Finlands grundlagar? ens funnits till, har pressen fått väl vakta sig att omförmäla. Ännu innevarande år, sedan de kejserliga manifesterna om det s. k. ständerutsköttet talat om kejsarens önskan attsammankalla landets ständer?, ha tidningsutgifvare fått sig af censorerna meddeladt, att om landtdag får ej diskuteras i tidningarna.? Befängdt och i yttersta måtto ömkligt förefaller det åter då man ser undertryckta de enklaste faktiska uppgifter, de oskyldigaste betraktelser, de mest hofsamma och från hvarje skymt af bitterhet fria anmärkningar, i hvilka man förgäfves forskar etter det, som kunde för någon vederbörande vara sårande eller på något sätt förargelseväckande. Ty läsaren må veta, att det icke är nog med alt censuren stryker t. ex. artiklar af J. W. Snellman, der dock förekommer ampelt erkännande af den ?i folkens historia exempellösa lycka?, som vederfarits Finland genom Alexander I:s tillskyndelse, eller t. ex. sådana art:klär, der det vådliga ordet landtdag? förekommer, eller skildringar af tillståndet i Frankrike: eller berättelser om Bombas grymheter i Neapel och om Garibaldis bragder på Sicilien, eller teckningar af staden Helsingfors fys:Onomi vid det annalkande östersjökriget. Nej, äfven de a lra oskyldigaste saker strykas? understondom af oförklarliga unledmpEar. ; Till censurväsendets kuriositeter hörer äfven, att saker, som stätt tryckta i ryska tidtingar, till och med officiella sådana. funnits vådliga för den finska allmänheten: Sålunda förvägrädes det 1855 ett finskt blad att aftrycka den bekanta ryska rapporten: Våra fästningsverk börja lida?, vilken utgjorde förebudet till Sebastopols tall. -Ur samma tidning utströks en berättelse om Kinburns beskjutning, hemtad ur — Ryska indaliden, hviken, som bekant, utgifves under ryska krigsministerens auspicier. Till framtida efterrättelse meddelade censorn ev arnan gång tidningens utgifvare, att S:t Petersb. Zeitung vore skritven för en annan publikX) hvearföre han åtvarnades att Sicke ens derifrån taga politik: Det är naturligt, att då allt hvad som strukits af cen:orerna varit skrifvet under förutsättning att möjligen kunna passera censuren, måste alla de i 4Censurkalendern medde!ade af censuren strukna etyckena fö refalla särdeles oskyldiga i ett land der man är van vid fri yttranderätt. Den obetving liga skyggheten för all offentlig diskussion rörande styrelsens åtgärder och politiska förhållanden i allmäntet kunna dock förklåra förfarandet i fall der sådana ämnen vidrörts. Men, såsom vi nämnt, stannar det icke der: med. Se här kort antydda några exempel. bland de många om i 4Censurkalendern? anföras: ur tidningen SWibore ströks Te56 en nppsats om ett i Wiborg uppträdånde teatersällskap; ur SÅbo Underrättelser ströks 1858 en enkel framställning om angelägen heten af några plankors utläggande till tjenst för dem som hade att passera Aura-ån under en pågående vrobyggnad; ur samme blad ströks ett omnämnande, alt ett besvä rande drag uppstod i domkyrkan derföre at! dörrvaktarne ej höllo dörrarne stängda; li kaledes ha censorerna såsom obehöriga strukit anmärkningar i olika tidningar, att öf verdådigt körande borde beifras; att Skyrkvinet tagit slut i en församling; att hästmarknaden i Åbo gaf anledning till våld: samma uppträden; att nåera herrar betett sig oskickligt på en bal i Wiborg; att drän garne i en trakt insatte mindre penningar i sparbanken än pigorna. En censör hade funmt anstötlig en notis, att ett fruntimmer i Nord-Amerika omkommit derigenom att krinolinfjedrarne tillfogat henne ett stort sår i underlitvet; en guvernör (Ramsay) fanr betänklighet vid åberopandet af en fransk låg rörande skogsväsendet, derföre att ide: härstammade från det revolutionära Frånkrike; en censor förbjöd införandet af en notis om en flicka, som drunknat i en å, och en annan gång en notis om en hemmans egar:s plötsliga död på landsvägen 0: 8. v Sålunda anföras exempel på strykningar den ena besynerl gare och befängdare är den avd a. Alt de som utöfsa det vidriga uppdraget att handhafva denna grånskaremyndighet, icke ha det för angenämt, ställdr som de äro mellan folkets missnöje och förbittring å den ena sidan och förmäns onåd och skrapor å den andra är naturligt; Ät ven härpå anföras märkliga exempel i den bok hvarom vi tala. Bland annat berättas t. ex. att censorn Sanmark en gång ha sva rat en tidningsredaktör, som anfäktade ho nom för någon utstrykning: 4Ja, det ärjus detsamma om man stryker eller inte stry ker; ovett får man i alla fall. Kommer de: inte uppifrån, så kommer det nerifrån. och