gr 1825 i Etampes, och var således endast 36 år ammal. Redan vid fem års ålder spelade hon i Bour es Lisettes roll i YRoman dune heure. Hennes far, H. Cheri Cizos, var direktör för en kringvandrande trupp, hvilken till:större delen bestod af medlemmar af hans familj. 1 landsorterna beundrades den lilla Rose först i de barnroller, genom hvilka Leontine Fåy gjort sitt namn berömdt. På grund af ett rekommendationsbref till skalden Bayard, med hvilket hon begaf sig till Paris, fick hon uppträda der. Hon debuterad: den 30 Maj 1842 på Gymnaseteatern i Estelle, men utan att erhälla engagement. Hennes bana i Paris, hvars favorit hon snart skulle bli, stötte till en början på en mängd hinder. Efter många fruktlösa försök lyckades det ändtligen hennes far att förskaffa henne engagement vid Gymnaseteatern. Hon änställdes med enår lig lön af icke mer än 200 francs. Då sjuknade plötsligt en afton mill Nathalie, första tlskarinnan; i hennes ställe kastade sig Rose Cizos beslutsamt i repertoirbrecheri sParterren mottog att börja med novisen med missbelåtet munuuacl, men den allt kraftigare frambrytande talangen segrade öfver Naäthalisternas! opposition; Vid slutet af hennes ungdomsfriskå. natursanuna, i enkelhet hänförande framställning förvandlades publiken till efaque. En sKallande inropning enljöd i salongen, man ville veta den unga deÖarditens hamn. Hvilket namn skall jag upp gifva ?4 frågade hr Monval debatantens: mor. Rose Cizos.4 — Cizos?4 (uttalas såsom ci sedux —sax) det låter illa,. det är icke något konstnärsnamn.4 — Det tyckersockså min man, han kallar sig Cheri när han spelar.s — Godt. Låtom oss kalla henne mll Rose Cheri. Monval uppgaf detta namn för publiken, som, mottog det med upprepade bifallsrop: Från denna afton — det var den 5 Juli 1842 — daterar sig Rose Cheris rykte; hennes lyckas stjerna hade gått upp glänsande, för att först.i hennes dödsnatt slockna. Följande morgon höjde direktören hennes lön från 800 till 4000 francs. Författarne täflade om att skapa nya glansroller åt henne. Andra teatrar sökte tubba henne från Gymnase; Odeon bjöd henne 10,000 francs i månaden, om hon ville spela Agnes de Måranie, och efter denna Frankrikes andra skådeplats kom den första. Thååtre Frangais, med sina gyllene lockelser och löftet att insätta henne till den stora skådespelerskan Mars arfvinge. Men Rose Cheriförblef Gymnase trogen. Tacksam mot sitt ryktes vagga, var hon tillika den mest kärleksfulla dotter för sina föräldrar, som solade sig i hennes lycka. Under gästroller i London skördade hon äfven lagrar på andra sidan om Kanalen. Hon förnyade besöket 1847 och firade der nya triumfer. Efter sin hemkomst gifte hon sig med hr MonBEA å hvars vägnar Scribe uppträdde som friare. Medför ni någon god roll åt mig? frågade konstnärinnan den inträdande författaren. — Bättre upp! — Hvad kan det vara?4 — En hederlig mans hjerta och hand; han har gifvit mig sin ed att göra er lycklig. Så blef hon fru Monpan men för publiken förblef hon alltid Rose Cheri. Full af Ån humor, sprittande af själ och lif i lustspelet, var hon g omträngd af djup: varm känsla i dramat. Hon hemtar alla sina ingifvelser ur hjertat, skref en recensent om henne. Bland Hennes glansroller voro på sista tiden Dame aux Camåeliast och Diane de Lys af Dumas den yngre. Hela Paris var dåstadt på folkvandring till Gymnase. Den hänförande skönheten i hennes spel, trollkraften i hennes röst, ihvilken man tyckte sig höra hjertat slå, bidrog fr mest att göra de förkastliga Demi-mondedramerna till kassapjeser. Den dramatiska framställningens konst i Frankrike begråter i Rose Cheri en af sina bästa talanger. sv — Mendelssohn Bartholdys villa. i Charlottenburg. Vid det tyvärr ganska ringa intresse, som de rika och förnäma i allmänhet visa för konsten och dess njutningar, är det dubbelt glädjande för kritiken att kunna framhålla enstaka undantag derifrån, Bland dessa undantag är Paul Mendelssohn Bartholdy, broder till Felix, som låtit åt sig uppföra en villa med förtjusande belägenhet på Lietzow i Charlottenburg vid Spree flodens strand. Villan är anlagd med konstnärlig enkelhet och smak, och omgifven af utmärkt vackra parkoch trädgårdsanläggningar. I ägärdspaväljongen ficner man två mästerliga s:ereok1omiska målningar af professor Kaselowski, hvilka pryda sidoväggarne i den helt enkelt hvitrappade, men arkitektoniskt me! pilastrar afdelale öppna förstugan. Dea ena af dessa målningar föreställer efter en kommrosition :-f Schnorr: Kristus och lärjungarne vid Kmans; den auvdra, originalkomposition, afbildar den i Tobias . 5 kan skildrade scen, då den unge Tobias med sin följeslagare, den af dem okände engeln Raphael, tager afsked af sina föräldrar. De båda taflorna berömmas säsom utmärkia så väl genom kompositionens allvarliga, innehållsrika stil, som gesom utförandets skönhet. er: Konungastatyerna på den nya kölniska Rhenbron. Såsom bekant är, skall denna bro prydas med kolossala ryttarebildstoder af de båda preussiska konungar, under hvilkas hägn den fäldiga bygnaden blifvit påbörjad och fullbordad, Fredrik Wilhelm och Wilhelm I. Professor F. Drake har fått i uppdrag att utföra det sistnämnda monumentet, professor G. Bläser det förra. Modellen till Fredrik Wilhelms staty är redan färdig. — J. Offenbachs segrar. Man kan med .skäl kalla det segrar, då på samma dag som Le chanson de Fortunio af Offenbach uppföres för hundrade gången i Paris, samme kompositörs för-nätmsta arbete: Orpheus underjordent gifves i Berlin för hundrafemtionde gången, och då under det att hans Mr Chowfleury (lokaliserad under titeln Salön Putzelberger) gör furore vid Frans-Josefs-quai i Wien, ett nytt verk af hans rastlösa och förundransvärdt hastigt skapande rdinna åter helsas välkommet af publiker. på hans egen teater Bouffes parisiens. Detta sista arbete har titeln 4Den förälskade apotekaren, och libretton dertill skall vara utomordenrligt rolig. i BILDANDE KONST.