I Hr Minnich erinrade derefter att utom hvad I förut kommit konstapeln Wiström till last i målet, hade det nu genom; gesällen Larssons vittnesmål blifvit troligt, att Wiström-jemte Lindqvist sammanträffat med Jerngren på f. m. innan visitationen egde rum, hvarjemte nu tre vittnen intygat; att han sagt sig veta att en qvinna begått stölden — en omständighet, som verkligen förefölle sannolik i betraktande af pigan Wallins i dag afgifna vitthesmål om hustru Petterssons tillgörande att locka henne från hemmet. Hr Mlinmich ansåg derföre att Wiström enligt 61 kap. 3 8 M. B., gjort sig skyldig till urbota ansvar och derföre Borde förklaras skyldig träda i häkte. Ordföranden uppmanade ännu en gång såväl Wiström som Lindqvist att afgifva en sanningsenlig förklaring, samt anmärkte till Lindqvist. att efter hvad nu emot honom förekommit, vore let snart sagdt utom allt; tvifvel, att han icke ore fri från delaktighet i brottet. Ordföranden uppmanade derföre Lindqvist att redogöra för huru sakerna kommit ur hans hand i Norstedts bostad, samt fäste allvarligen hans uppmärksamhet på att Lindqvist härigenom måhända skulle komma att framstå i eniför honom mindre oför telaktig dager än förhållandet nu vore genom le afgifna vittnesmålen. Ett enständigt nekanle ginge väl an att vidhålla, men Lindqvist borle veta, att det till ingenting gagnade emot full ständig bevisning, om sådan kunde komma att if domstolen anses förebragt. Detta allvarliga tilltal förblef dock utan verkan såväl på Lindqvist som Wiström. Allmänna åklagaren yrkade härefter Lindqvists samt Åmans insättande i mörk cell; hemställande lerjemte att de tilltalade skulle få uppgifva sina efnadsomständigheter, — en sak, som rätten för-larade-sig redan hafva varit betänkt på. Angående den af Jerngren omtalade -persor vid namn Larsson, af hvilken Jerngrenr ippgifvit sig ha mottagit de stulna effekterna. ipplystes att genom allmänna åklagarens för sarg domstolen hade om honom sökt inhemtr ipplysningar, men någon person med det nam aet och så qvalificerad som Jerngren uppgifvi: hade på sednare tider ej funnits. Jerngren gennälde härå, att han gjort hans bekantskap i Långholmen åren 1844—1846, men förmodade att han nu, möjligtvis antagit annat namn. Hustru Aman eller Pettersson begärde att fi höra vittnen för sitt fredande, och Jerngren upp räknade icke mindre än sju personer, som äfven han önskade få inkallade. Som emellertid det. hvarom dessa vittnen skulle höras, egentliger rörde Lindqvist och Wiström, men dessa för sin lel ej instämde i begäran om deras hörande. afslog rätten Jerngrens begäran. Som vi i går i korthet omnämnt domstolens beslut angående framställda ansvarsyrkanden. anse vi onödigt att. upprepa. desamma, en last tilläggande;: att vittnena Svensson, Pehrslotser, Maria Norman samt ogifta Grönlund förelades äfven tillstädeskomma försedda med prestbevis, och skulle Engman äfven inkallas för att höras öfver Lindroths vittnesmål. — Inför rådhusrättens 5:te afdelning förekom i går ransakning angående det förut omnämnda våldsamma uppträdet å bysättningshäktet.. De för detta mot vaktmästaren Kjellin föröfvade våld tilltalade och häktade f. byggmästaren Åstedt och f. handlanden -Ytterström voro nu under bevakning från häktet förehemtade och inställda inför lomstolen. -Vaktmästaren Kjellin redogjorde för ippträdet och förklarade att då på aftonen den (3 Oktober en -bysättningsfånge blifvit aflemnad, nade Kjellin anbefallt vaktkarlarne att till dei um, hvarest Ästedt och Ytterström jemte 3 an ira hade sängplats, inbära ytterligare en säng it den nykomne. Då vaktknekten skulle bära in sängen i rummet hade Åstedt och Ytterström. satt sig emot det. Då Kjellin sjelf uppkommit hade han blifvit öfverfallen och tilldelad; en så kraftig knuft för bröstet att han fallit baklänges och stött hufvudet mot väggen. Kjellin förklarade att han icke kunde bestämdt påstå att YtLerström handgripligen öfverfallit honom, men att .deremot Åstedt gjort det. Ytterström hade emellertid, liksom. Åstedt, flera RA förut uppfört sig stormande och oskickligt inom häktet samt äfven varit behjelpig då sängen fördes ut ut rommet. Åstedt bestred angifvelsen till alla delar. Derefter påropades skräddaremästaren Akerlund, hvilken blifvit af Ästedt bedragen på klä: ser till ett belopp af omkring 600 rdr. Astedt hade uppgifvit att ban vore egare till en landtegendom i närheten af staden och i underhanding om inköp af ytterligare en större landtegendom. : För att ännu mer stärka krediten hade han uppgifvit att han skulle gifta sig med en dicka på 50,000 rdr samt, innan han fick klälerna, dagligen klädd i ridstöflar till häst infunnit sig vid skräddarebutiken. Åstedt, hvilken inför domstolen uppträdde brutalt, påstod att hans transaktion vore en vanli affär; han hade beställt kläderna på hredit och på sådana vilkor mottagit desamnik. Tillfrågad duru han kunde kalla sig byggmästare, svarade istedt: Jag har som byggmästare varit borgar . Helsingborg. Astedt hari poliskammaren uppsifvit att han uti Örebro innehaft rättighet au atöfva byggmästareyrket. Målet uppsköts för vittnens hörande till nästa orsdag. Handlanden Ytterström framställde der-fter begäran att, då han icke deltagit uti våldet not Kjellin och Åstedt i poliskammaren erkänt tt han ensam föröfvat detsamma, han måtte illåtas att under målets handläggning få vistas vå fri fot. Kjellin genmälde att han mot den begärda framställningen icke hade, i anseendt ill Ytterströms ungdom och den näpst han redan -rhållit, något att invända, utan biföll densamma. :nen fortfor med sitt åtal i strängaste mån mot istedt. . Då åklagaren mot Ytterströms begärar utt tills vidare få vistas å fri fot ickerhade nåsot art invända, afkunnade domstolen det be lut, att Ytterströms begäran först nästa rättesångsdag kunde tagas i öfvervägande. — Den för sina trakasserier och processer beyktade mll Holmberg, hvilken bland annat föreog sig att uti en kryddbod som makulatur förälja en säck, innehållande handlingar och faniljepapper, tillhöriga grefve Eric PSEER är w åter synlig inför rådhusrätten. MI Holmverg hyrde nemligen vid Clara Södra Kyrkogata refve Sparres våning, då han flyttade från stalen. Från en hos mll Holmberg inneboende all Jansson tillgrep Holmberg en sedel å 50 rdr amt sålde olofligen hyresvärdens qvarlemnade apper. Holmberg dömdes af rådhusrättens 3:djc delning för stöld och har efter utståndet fänrälgectra tt. i Inmaltinnchyscet hlifvit otilld H fr,