Stockholm den 8 November 1861. Adolf Wallenberg. ra 4 lesaker. Rätltegångsoch Norstedtska målet. Under tillopp af ett betydligt antal åhörare fortsattes i går ransakningen i detta mål, hvars dimensioner rättegångsdag från rättegångsdag växa. Vid förhandlingarnes början anmälde aktor, borgmästaren Mellbin, att pigan Wallin, som förut innehaft tjenst hos fru Steuch och på denna grund blifvit af hustru P-ttersson eller Åman Jäfvad att såsom vittne höras, nu lemnat nämnde tjenst. Hr Norstedt begärde att som biträde i rättegången få använda litteratören Minnich. som åtog sig uppdraget med rättens bifall. För öfrigt tillstädesvoro i går itskilliga dels nya, dels förut afhörda vittnen. Straxt vid förhörets början anförde Lindqvist att anstiftandet af en så nedrig plan som att bringa oskyldiga menniskor i o:;ycka aldrig kunnat hos honom uppstå. Han fann sig härutin nan fullkomligt fredad af sitt eget samvete, ehuru han nu kommit i en obehaglig och falsk dager genom de mot honom fiendtliga vittnenas intyg: anmärkande härvid Lindqvist hurusom man icke allt för mycket borde lita på vittnen. För icke längesedan hade den här såsom allmän åklagare nppträdande hr Mellbin sjelf varit duperad af sex falska vittnen, och i Engmanska målet förekommo två o. s. v. Lindqvist började derefter insinuera, att Norstedt skulle vara närmare bekant med hustru Svensson, önskade höra huru ofta han besökt hennes krog samt gjorde flera andra dylika frågor, som Norstedt undandrog sig att besvara och som föranledde hans biträde att till rätten hemställa, huruvida detta sätt af en tilltalad att genom insinuationer söka kasta skugga på motpartens vittnen och indirekt uttala den öfvertygelsen att de voro falska kunde anses med god nn förenligt. Biträdet yrkade, att det icke måtte tillåtas Lindqvist inqvirera på ett dylikt sätt, så framt han icke ville göra en bestämd angifvelse mot vittnena. Det förefölle för öfrigt, anförde hr Munnich vidare, som skulle Lindqvists nu ådagalagda plan stå i någotsammanhang med den omständighet hr M hade sig bekant, att polismästar Wallenberg under hand till sig låtit uppkalla ett par af Norsteds vittnen, af hvilka han skulle försökt förmå det ena att återtaga eller förändra sitt vittnesmål och i öfrigt imponera på dem. Rättens ordförande fästade nu Lindqvists uppmärksamhet på obehörigheten af. alla vidare dylika frågor, då Norstedt undandragit sig att besvara dem. De fyra vittnena Svenson, Norman, pigan Persson och ogifta Grönlund, hvilkas vittnesmål föranledt Lindqvists häktande och hvilka nu voro på hans begäran ånyo inkallade, påropades. Deras förut afgifna vittnesmål upplästes ur protokollet och vidblefvo de i allo hvad. de förut uppgifvit. . Man torde erinra sig, att de fyra qvinnorna sammanstämmande. uppgifvit, att den omständighet, som utgjorde ledning för deras minne, så att de kunde minnas att Lindqvists besök å krogen inträffat före kl. 10 förmiddagen, vore den, att tjenstflickan blifvit sänd till torget att köpa fisk, som skulle användas till middagen. hvilken alltid vore färdig kl. 12. Lindqvist framställde nu till vittnena, som hördes hvar för för sig, den frågan, hvad slags fisk som pigan köpt och som å krogen serverats till middagen. denna del kommo vittnenas berättelser ej öfverens, ty det ena sade att det varit gädda och strömming, det andra gös och det tredje torsk, anmärkandehärvid hyar för sig att de likväl ej kunde minnas detta så noga. Med anledning af de tilltalades härefter ånyo framkast antydningar och spörjsmål a anden och samtal, som skola ha egt rum emellan Norstedt och äf honom åberopade vittnen, bad Norstedt att en gång för alla få inför rätten nämna, att han aldrig -på något sätt sökt inverka på sina vittnen, utan tvärtom ständigt ade en hvar af dem att strängt håila sig tillssanningen, anseende han det för öfrigt vara den naturligaste sak i verden, att de gjorde sig underrättad om hvad de personer kunna intygs, hvilka han erfar hafva några upplysningar att i målet meddela. Med anledning af en fråga af Wiström till vittnet Grönlund, hvarföre hon, då hon första gången hördes i målet, icke nämnt ett ord om den vigtiga upplysning han långt efteråt meddelat med afseende på nipperna, genmälde Grönlund, att vid första förhöret hade dels ingen fråga blifvit till henne derom framställd, dels hadehon blifvit afsnäst af rätten, som tillsagt henne att ej tala om annat än det hvar hon tillfrågades. Med anledning af de 7, som Wiström sålunda hållit angående ifrågavarande, endast Lindqvist rörande, vittnesmål, anmärkte åklagaren att det förvånade honom att Wiström lade sig i saker, hvarmed han ej hade att skaffa, samt advocerade för öfriga tilltalade. Han trodde det bäst för Wiström att spara sina krafter till eget sjelfförsvar, ty detta blefve sannolikt afnöden för honom. Lindqvist yrkade nu slutligen att de näninda vittnena måtte hänvisas till sin själasörjare för att om edens vigt undervisas, ett yrkande som af aktor bestreds och i hvilket bestridande Norstedt instämde, då icke ringaste tvealan kommit dem till last och ingen omständighet förekommit söm i någon mån kunde förringa leras trovärdighet. Härefter fingo de af parterna tills i dag inlade nya vittnen aflägga eden, hvarefter de es hvar för sig. Först förekallades skomakaregesällen G. Larssom, som berättade, att han den 30 Juli omkring dockan 9 förmiddagen begifvit sig till krogen äröna duckorna, i hörnet af Qvarnoch Qvarersgatorna, för att taga sig litet förtäring. Vid ngåendet på krogen hade han observerat i hörset derutanföre en person, som han nu yckte sig igenkännaji den inför domstölen stå nde Jerngren, utan att dock bestämdt kuvru aga på sm ed ätt det var han. Han haue vä it iklädd mörk mössa och en barsliten mörk ock. Inkommen på Gröna luckorna hade Lars: an sett konstäplarne Lindqvist och Wiström insegripna i ett tyst samtal sitta vid ett bord. er de qvarvoro. ännu då han gick sin väg straxt före klockan 10 hade derefter Larssor nnevarit å hustru Svenssons krog och då hör: tt samtal om att Lindqvist nyss förut innevarit ler och visat nipper, yttrande hustru S. att det kulle vara roligt att vetarhvar Lindqvist funnit et myckna guldet. Längre fram på dagen, omring klockan 1, hade Larsson intagit sin mid ngsmåltid på Gröna luckorna och då hört omlag wvigttähonen has Norstedt hvilken då våa