tala 10 dollars manatng hyra samti 20 a It dollars i förskott. Herr polismäståren Wallenberg har be. fört plats i bladet för en förklaring som v. är nedan meddela; anmärkande endast, med anledning af ett par deri förekommande ord: ställningar, att de uppgifter i gårdagsbladet. som föranledt förklaringen, icke äro Altonbladets eller dess referents, utan tydligen angifvas såsom en relation om hvad somin. för rådbhusrätten blifvit uppgifvet, hvarom för öfrigt fullständigare redogörelse meddelag på annat ställe i dagens blad. Hr Wallenbergs skrift är af denna lydelse: Till redaktionen af Aftonbladet. Under rättegångsafdelningen uti gårdagsnumret af tit. tidning finnes; vid referatet om handläggningen i rådhusrätten samma dag af det s. k. Norstedtska målet, bland annat uppgifvet, Catt en i målet hörd person, enkan Carlsson, varit uppkallad till polismästaren Wallenberg, som skulle: hatva sökt be beta henne med afseende på hen: nes inför domstolen afgifna vittnesmål. Då domstolen lärer hafva funnit sig icke kunna villfara Norstedts begäran att ingå i undersökning härom, hvilkev annars säkerligen skulle hafva gjort något yttrande af mig öfverflödigt. nödgas jag, till undvikande af en eljest nära till hands liggande förtydning, arhålla om plats uti tidningen för en framställning om det förhållande, som legat till grund för nämnda uppgift. Onsdagen den 30 Oktober på morgonen anmälde poliskonstapeln Wiström till mig, att han, som under sednare tiden flera gånger blitvit genom budskickning anmodad att infinna sig hos enkan Carlsson, slutligen efterkommit hennes begäran, dervid hon emolttagit honom särdeles vänskapligt och, då han med anledning deraf i förebrående ton frågat henne, hvarföre hon vittbat oriktigt emot honom, gråtande omfamnat honom under yttrande att man. narrat henne dertill, men att det, efter hvad man sagt henne, i alla fall ej utgjorde mer än halft bevis emot honom öd att. hon, sedan målet en gång var:slut, nog skulle: godtgöra honom, i-det hon, som egde törmögenhet, ville tillsam: mans med honom begilva sig till någon annan ort; samt att hon slutligen, då Wiström fortfarande föreställt henne, att hans goda namn och rykte endast genom hennes oriktiga vittnesmål i alla full vore förspildt, bedt honom ställa så till att hom kunde 14 tala med mig. I anledning deraf bad jag Wi ström underrätta hennc, att, om hon fade något att säga mig, hon kunde komma till mig på aftonen, sedan bon stängt det mjölkmagasin hon ionchar. På middagen meddelade mig Wiström, att hor ville infmna sig hos mig kl. 9—10 på aftonen. Utan vittnen ville jag iikväl icke samtala med henae, och tillsade derföre förste stadsfiskalen:Kock och poliskonstapeln Westman, att på samma tid vara hos mig, för att afhöra samtalet. De anlände på utsatt tid, men hon underlät att infinna sig. Emellertid hade äfven på eftermiddagen till min kännedom kowmit en omständighet, som gjorde enkan Carlssons inför rådhusrätten aflagda vittnesmål ännu mera tvetydigt än man förut anset!. F. poliskonstapeln Lindroth skulie ne 2, et ter. hvad för mig uppgi al han jemte åkaren Isacsson varit närvarande vid det tillfälle, då Norstedt med de från fru Steuch lånade nipperna innevarit på enkan Johns sons mjölkmagasin och der förevisat ifrågavarande armband för enkan Carlsson och att Lindroth dervid förmärkt, huru jemväl närvarande guldarbetaren Engman tagit armbandet i sin hand och deri med en grevstickel eller dylikt verktyg gjort en inristning, hvilken sedermera af enkan Carlsson blifvit åberopad såsom ett väsendtligt kännetecken på armbandet, samt att dewta gifvit Isaksson, som äfvån skulle märkt detta Engmans förfarande, anledning att för Lindroth tttrycka sin beundran öfver Engmans sålunda -visade slughet. Denna omständighet, tillsan.mans med hvad Wiström .berättat om enkan Carlssons uppförande cmot honom, gjorde att jag ansåg det vara min pligt att lemna henne ytterligare tillfälle att få sinsönskan om ett samtal med mig så snart som möjligt uppfylid. Jag befallde derföre poliskonstapeln Westman att an moda enkan Carlsson påföljande; mörgo kl. half 8 infinna sig hos mig, och tilisud stadsfiskalen Kock och Westman att då jem. väl vara hos mig tillstädes. Sedan på parsdagsmorgonen stadsfiskalen infunnit sig hos mig, anlände äiven enkar Carlsson, åtföljd af Westman, dervid hon. af mig tillspord om anledningen till sin I Wiström yttrade önskan om ett samtulin mig, väl vidgick, att hon derom bedt VV ström, men förebar, att hon endast halt fö afsigt att rådfråga mig, huru hon skullc känna uthekommaen fordran hos bhäktadt