Pensionsinrättningen för lärarinnor. För hvarje uppmärksam betraktare af äldre och nyare tiders utveckling visar sig tydlig och klar den städse återkommande företeelsen, att nästan allt stort, ädelt och fruktbringavde inom menskligheten blifvit verkadt genom associationsanden, genom fria föreningar menniskor emellan. Synnerligen har vår egen tid utveeklat en storärtad verksamhet i denna riktning, förnämlinn i de stora frågorvaf social natur, hvila nu mera änförr utgöra föremål för all mänt intresse. Och..bland dessa frågor är det väl knappt någon i så hög grad värd behjertande som den att bereda en någorlunda. sorgfri ålderdom åt dem, hvilkas lif helgats åt det ädlaste af alla kall, uppfostrarens. Att bland de mååga grenarne af den stora lifvets konst, som man kallar uppfostran, den som särskildt meddelåsqvinnan af och;genom-qvinnan varit den mest förbisedda; den minst. belönade, har länge varit-erkändt-ock beklagadt, äfvensom-att de framtidsutsigter, som öppna sig för det qvinliga läroembetets innehafvare, varitföga ljusa. Det är bekant -huru för några år sedan en pensionsförening för svenska lärarinnor stifta des, huru denna förening haft att kämpa emot mångahandasvårigheter, bland hvilka icke den minsta varit: den saknad af egentlig. korpora-: tionsanda, som ej kan ega rum inom kretsen af en mängd öfver hela Inndet spridda fruntimmer; som icke med hvarandra hafva någon beröring. Dessa hinder och svårigheter ha nu emellertid blifvit häfda genom den energiska 1härdigheten hos den nuvarande direktionen och den-alltmera allmänt vunna insigten derom att saken innebär ej mindre en moralisk phgtän en helig tacksamhetsskuld. För åvägabringandet af en asyl, der de äldsta bland de pensionsberättigade kunna finna ett hem, kommer här innan kort en s. k. bazar att inrättas, en utställning af fruntimmersarbeten och som genom en enskild persons frikostighetablifs vit riktad med sällsynta alster från gamla och nya: verl-len. Men vi lemna nu ordet åt den värda Ins., i hvilken våra läsare snart lära igenkänna en frejdad författarinna, hvate här antagna inkognito ej förmår dölja den på allt stort, sannt och godt i mensktigheten oaflåtligt riktade blick, hvilken med kärleksrik forskning genomtränger föremålen. t B JÄnTstår stenen i grönan dal. föär lyckan god så kommer hon igen. toan — Är vinden koopp, så får man lovera Efter eväder solsken. Svenska ordspråk. Allt som lefver är utsatt för oväder, yttre eller: inre; hvar Guds lilja -på marken, liksom hvarje plantering af menniskohand, den må heta stad, stat, association eller annat. T öväderstider längtar man till lugn och colsken. Men ingenting är tråkigare på längden än beständigt lugn och solsken, hvilket hvar och en vet, som vistats länge —-t. ex. i Egypten. Ja, man kan:så tröttna dervid att man skulle vilja betala något, om man kunde köpa sig ett dugtigt, uppfriskande Oväder.