ATEPOES IYIES MER Pe SR Et SA SE Ene e om. en konstitutionel författning — någonting som under Nicolai tid helt enkelt skulle stämplats såsom högförräderi. Vi meddelade i går efter. det officiella bladet ett regeringsbeslut, hvarigerom blifvit förordnadt, att vaktmästare och vakt. knektar vid den inre bevakningen vid fängelserna kunna af sina förmän extrajudicielt ådömas arrest af högst fjorton dagar, ej mindre för sådant tjenstefel, som icke i allmän lag är med straff belagdt, än ock för olydnad eller vanvördnad emot förman. Högst märkvärdigt förefaller det oss; att regeringen, på sätt som af detta beslut synes, tror sig ega befogenhet alt, utan sländernas hörande, dels skapa ett nytt slag af årott, dels meddela underordnade myndigheter rättighet att ålägga civila personer ur: bota straff, som genast verkställes utan någon rättighet för den dömde att derförinnan söka ändring. Det nyskapade brottet heter olydnad elfer vanvördnad emot förman; och straffet kan blifva 14 dagars arrest i ljust rum: och. detta straff får ådömas Till och med af en så underordnad myndighet som en. fängelsedirektör — och denne kan än ytterligare komma att döma i egen sak, om nemligen han sjelf är den förman, :som anser sig: förfördelad genom förment vanvördnadeller olydnad.Allt detta anse vi ytterst vådligt. Begreppet vanvördnad är så -sväfvande, att efter förmannens subjekliva åsigt nästan tivilken misshaglig handling som: helstssåsom sådan kan rubricerasj helst om bedömåndet skall ske Hf militärpersoner (såsom här ofta torde blifva fallet), hvilka -ofta.om bristande respekt hafva deallrabesynnerligaste ider. Man har t. ex. för ickes länge sedan sett att en officer såsom sådan ansett att en underlydande;Zstått bredbentX. Vidare är rättigheten att ålägga. civila personer frihetsstraff för vigtig ätt kunna åt administrativa, olagfarna-embetsmän anförtros. -En sådan rättighet har icke enskonungen sjelf, och den kan således omöjligen genom regeringsbeslut åtunderordnade myndigheter delegeras. Slutligen anse vi att den sålunda för fångbevaknings-personalen beredda osäkerhet skall medföra den olyekliga verkan, att knappaåt någon hedeflig karl tör vilja söka anställning vid fängelserna, hvarigenom tillintetgöres hufvudtanken i nyare tiders fängelsereform: att förbrytaresunder fängelsetiden ej skall se och hafva att göra med annat än hederligt folk.