des med alla och enhvar, som varit delaktiga uti eller skyddat och främjat ett förfarande, som, om det verkligen egt rum, inaefattade ett det gröfsta, det vådligeste missbruk, hvartill personer, anställda såsom ordningsmaktens tjenare och den allmänna säkerhetens väktare, gerna kunde göra sig sakre. ; Vi ansågo oss då icke böra ingå i någon ; närmare redogörelse för beskaffenheten af f. d. konstapeln Lindroths beskyllningar, förvissade som vi voro att saken snart skulle blifva föremål för behandling och utredning inför domstol, antingen genom deras försorg som träffats af beskyllningarne, ifall de trodde sig kunna ådagalägga att dessa voro lögnaktiga, eller ock genom deras förmäns och den allmänna åklagaremaktens: åtgörande, enär det väl ingalunda kunde för dem vara lik ätit; om öfver personer, anställda såsom den lagliga ordningens väktare, hvilade offentligen framkastade beskyllningar om de gemenaste skurkstreck. Beskyllningarne gingo nemligen ut på ingenting mindre, än att Bilfversparre och Lindqvist skulle ha varit i komplott med tjufvar Om anstiftande af stölder, för att sedermera erhålla dusörer af de bestulna för tillrättaskaffandet af bortkomna effekter. Enligt Lindroths framställning skulle dervid de i konmivens med poliskarlarne varande egentliga anstiftarne at stölderna fått oantastade komma undan, medan andra personer, som lockats att deltaga i brotten, blifvit gripna och befordrade till laga ansvar. Man synes dock icke från någondera gidan ha varit så angelägen att bringa ljus i denna mörka sak, som det var anledning vänta. Väl uppträdde hr Silfversparre in för rådhusrätten, då Norstedtska målet nästpåföljande gång der förekom, och begärde alt Norstedt, som en gång varit på väg att för domstolen producera Lindroths sedan offentliggjorda skrift, måtte förständigas alt au till rätten ingifva densawma, på det Silfversparre måte blifva i tillfälle mot honom rikta ansvarstalan för i skriften. innefattade beskyllningar. Men då denna besynnerliga begäran naturligtvis icke kunde af domstolen villfaras, afträdde hr Silfversparre och har sedermera, oss veterligen, icke i saken någonting vidgjort. då Deremot blef det några dagar sednare bekant, att Silfversparre blifvit af öfverståt-. hållareembetet skild från det honom dittills anförtrodda ehefskapet för cen s. k. hemliga polisen. En sådan åtgärd, omedelbart efter sådana beskyllningar, kunde svårligen undgå att betraktas såsom stående med dessa i något samband och att hos allmänheten föranleda den slutsats, att öfverstäthållareembetet funnit Lindroths beskyllningar ega någon grund, särdeles som ingenäng Na förspordes om någon annan anledning till Si!fversparres entledigande från aämnde befattning. Väl förvånades man tillika deröfver, att, om öfverståthållareembetet hade kommit till en sådan slutsats, som man af dess förfarande föranleddes för moda, likväl icke några lagliga åtgärder vidtogos för sakens beifran, och denna förvåning måste ännu mer ökas då man såg den tjensteman, som blifvit afskedad från en befattning under för honom i så hög grad komprometterande omständigheter, likvälfortfara med utöfningen af en annan icke mindre maktpåliggande, nemligen den af allmän klagare. Vi skulle också för längesedan ha offentligen uttalat de anmärkninar, hvartill dessa förhållanden måst gifva anledning, hade vi icke haft oss bekant, att justitiekanslern intordrat hr BSilfversparres förklaring öfver de i Lindroths skrift vidrörda förhållanden, och -vi följaktligen velat innan vi ytterligare vidrörde saken, afvakta hvad hr Bilfversparre hade att derom yttra. Men då, oaktadt nämnde förklaring affordrades hr BSiltver-parre redan den 19 Sep tember, någon sådan ännu förliden lördag, 1å den sednast af oss efterfrågades i justitiekanslersexpedition n, icke hade inkommit, ante vi Oss pligtige att bryta tystnaden och erinra vederbörande om det för allmänna rättstillståndet ytterst betänkliga deri, att icke ringaste åtgärd vidtages eller ringaste bemödande förspörjes att bringa ljus i en sak, som måste anses SE hemsk och ohygglig, vare sig att här föreligga falska anklagelser för offentliga tjenstemäns beljugande och svärtande, eller att de angifna förhållandena verkligen ega grund. Den otålighet, hearnied hvarje om samhällsordningens helgd mån medborgare måste afvakta sanningens uppdagande i denna sak, har ytterligare stegrats derigenom, att under den emellertid pågående ransakningen i Norstedtska målet, den andre af de i Lindroths. skrift vidrörda polismännen, konstapeln Lindqvist, blifvit så pass öfvertygad om ett dåd af ganska mycket syskontycke med de af Lindroth angifna, att han blifvit förklarad skyldig träda i häkte, och detta till och med af en domstol, som visat sig vara långt ifrån lättrogen i afseende på de omständigheter, som under rättegången blifvit lagda Lindqvist och hans sannolika medbröttslingar till last. Enhvar inser lätteligen, hvilka farliga slutsatser den stora mängden skulle komma att draga af en längre ; fortfarande passivetet i denna sak, då det är väl bekant, att den allmänhet, som med så spändt intresse följt förhandlingarne i det Norstedtska målet, lagt väl märke till de derunder omvitwnade utlåtelserna af numera häktade Lindqvist, att om han ville tala skulle högre uppsatta personer blifva komprometterade; utlåtelser, som man icke försummat att sammanlägga med det faktum, att vid polisundersökningarne i målet försports ett visst bemödande att ådagalägga det föga troliga och föga rimliga uti åtskilligt af hvad som blifvit lagdt makarne Lindqvist till last. Det kan utan tvifvel hända hvilken myndighet som helst, att. den kan upptäcka sig halva begagnat eti dåligt verktyg; men då så sker, synes dei latt manna on vanity ink hot att idella allt ARISTA ADIA Oe RN BOJ ELAN NEYE? PRO SS es ÅÖÅÅ hm AU IN NN AK OA ÅA — ff FR NU JOS OO 8 5 br Mm