år. Ingenting var således förlåtligare än atv en skeppare, van vid den förra ordningen, första dagen efter den nya bestämmelsens trädande i kraft -var okunnig om densamma, och ingenting hade varitnaturligare, än att i hamnen tjenstgörande tullbetjening fästat hans uppmärksamhet derpå och varnat honom. Men nej; genast ätal och dom, utan allt afseende på förhandenvarande omständigheter. I vårt lördagsblad omtalades hurulede: en köpman härstädes blifvit trakasserad för förtullning af en obetydlig q-aatitet spik, och huruledes tullrätten sedermera dömthonom att till tullbetjeningen erlägga en afgift, uppgående till mer än sexdubbelt mot den tull ban hade alt erlägga, såsom ersättning för det tullbetjeningen bevakat hans vara under den tid densamma genom stullverkets eget vällande måst qvarligga vid bron. Flera dylika mål ha nyligen förevarit vid tullrätten. Det är tydligt, att talrika sådana exempel på, att hvad som inför rättskänsla och sundt förnuft är rättvist och billigt är ett. men hvad som inför tullstadgan eller åtskilliga dess handhafvare är lagligt, är ett annat, ej kunha undgå att undergräfva aktningev för lag och lagskipning, och det 8ynes oss såväl i trafikens intresse som i samhälletsi allmänhet vara af vigt, att anledningarne till dylika företeelser undanrödjas, såväl der de kunna verkligen förefinnas i lagen, som der de äro att söka i bristande vilja eller förmåga att begagna den rätt att pröfva för handen varande omständigheter. hvilken lagen kan ha medgifvit domaren.