gens mening förefinnas hos dem som skola handhafva gällande föreskrifter. Huru som helst, och vare sig nu att det är lagstiftningen eller lagskipningen som är orimlig och oförnuftig, trö vi, att ett offentligt framläggande af åtskilliga exempel på huru det går till, skall kunna verka något godt. Våra läsare ha tagit kännedom om det utslag af rådhusrätten i Söderhamn, genom hvilket de med ångfartyget Gustaf Il Adolf från utlandet införda, med särskilda afbalkningar försedda och med två slags spirituosa fyllda 15 leglarne. förklarades icke vara förbrutna, men deremot den, som sökt beifra det tydliga smugglingsförsök :t, fälldes till böter. Förloppet med denna affär var, såsom man torde erinra sig, att ångbåten, på sin resa från Lybeck till norra orterna, anlöpte Stockholm, och att beskaffenheten af leglarnes inredning och innehåll upptäcktes urder det fartyget låg här i hamnen. Det befanns, att närmast sprunden voro anbragta bleeklådor, innehållande omkring 8 kannor a bränvin, medan faten föröfrigt innehöllo hvartdera omkring 200 kannor sprit om 21 å 22 graders styrka, skolande statens förlust ha uppgått till. omkring 3000 rdr, om det hade ekas inpraktisera fatens innehåll under rubriken 6 gradigt bränvin. Då, såsom nämdt är, upptäckten skedde under det fartyget låg härstädes, hann emoltaa i Söderhamn beqvämligen blifva unerrättad om hvad som händt, antingen före eller vid fartygets ankomst dit. (Ryktesvis omtalas, att telegrafen varit anlitad för att intapportera förhållandet till Söderhamn.) Att:han verkligen blifvit derom underrättad vittnade hans förtullningsinlaga, i hvilken han i sjelfva verket angaf, att leglarne innehöllo sprit. Dermed ansåg nu rådhusrätten i Söderhamn allan rättfärdighet vara uppfylld och fällde det utslag vi ofvan omnämnt. i Vi taga för temligen afgjordt,att detta utslag blir öfverklagadt, då det kommer att visa sig, huruvida äfven i högre instäns man anser det alldeles påtagliga försöket att införa sprit såsom bränvin af vanligt gradtal icke kunna träffas af lagens näpst derföre att planen råkade blifva röjd si tidigt, att gods: egaren kunde taga sina mått och steg derefter. 24:de i tullstadgan bestämmer dock, att den vara skall anses förbruten, som vid undersökning at kolly upptäckes så förstucken eller i annan insmugen, att afsigten att undandraga densamma den undersökande tulltjenstemannens uppmärksamhet är uppenbar, och skall i sådant fall odsegaren vara förfallen till ansvar såsom för oloflig varu-införsel. Men i paragrafen förekommer en mellanmening, som, om den tages efter bokstafven, skulle stadga detta ansvar endast tör det fall, att så beskaffad kolly af godsegaren uppgifvits såsom till ianehållet obekant?. Frågan synes här alltså vara, huruvida i detta fall domaren skall mera hålla sig till bokstafslydelsen än till hans mening som lagen gjorde?, och hvilken säkerligen ieke varit, att lemna ett så påtagligt smugglingsförsök som detta fullomhgt ostraffadt, ehuru lagstiftaren icke kunnat förutse det fall af på förhand erhållen varning och derefter lämpad tullinlaga, som i detta mål förekommit. På tal om denna sak kunna vi icke underlåta uttrycka den förhoppning, att tullstyrelsen må vederbörligen observera den anmärkningsvärda omständigheten, att planer till det ifrågavarande spritpartietsinpraktiserande såsom bränvin kunnat uppgöras endast under förutsättning, att vederbörande tulltjenstemän icke skulle fullgöra sin pligts Föreskrifterna om inkommande bränvins tullbehandling bestämma nemligen, at: då profning skall löretagas låter undersökningsmannen uppslå sprundet samt omrörao bränvinet med en käpp, tills sdet blifvit väl blandadi? — —. En sådan omrörimg var icke möjlig uti fat med så beskaffade blecklådor invid sprundet som de här ifrågavarande. Huru, det oaktadt, smuögglingsplanen kun: nat uppgöras och sättas i verket är ett äm ne, som -ieke bör kunna undgå att ådraga sig tullstyrelsens ålldeles speciella uppmärksamhet. Men om i hu vidrörda fall rättvisans hand: hafvare ansett lagen vanmäktig i ett-mål, der hvar man kan: se, att tullförsnillning varit -å-bane, så förete sig deremot en mängd fall, der åtal anställas samt ansvar yrkas och understundom ådömes, fastän det är fullkomligt tydligt att någon brottslig afsigt icke förefunnits hos den, som råkat komma i kollision med bokstafslydelsen af nå Fefi fullstadgans bestämmelse, Så t. ex. befinnes för närvarande under handläggning i tullrätten härstädes ett mål, der åklagaren yrkat, att ett fat palmolja skall förklaras förbrutet och skeppare dömas till böter. emedan i fartyget funnits intaget ett fat mer än å märkrullan varit angifvet. Det har likväl blifvit upplyst, att tre fartyg på eu gång intagit last af samma parti, för samme godsegares räkning, och att det fat, som var till öfverlopps hos den ene skepparen, saknades hos en af de andra båda. Härär följaktligen så tullständigt som möjligt ådagalagdt, att endast ett lätt inträffande och ganska naturligt missteg egt rum; men likväl ifrågasättes ett ansvar, såsom Vore ett brott begånget. Att åklagaren har lågens bokstaf att stödja sig vid kan icke nekas Återstår att se, om dömstolen skall anse sig -kumna tillämpa densamma der detta in nefattade en så uppenbar obillighet som i här anförda fall. Man är likväl icke van att finna särdele vfseende fästas. vid de omständigheter, under hvilka ötverträdelser af tullstadgans bokstafslydelse kunna ega rum. För några dagar sedan fälldes, såso vi tillförene berättät, en skeppare till böter för, det han den 2 Okt. i sitt fartyg intagit några stänger jera sedan klockan slagit fyra. Man bör nemligen veta, att under det tillförene i Oktober månad lastning fått ega rum till kl. 6 eim., har genom den nya tullstadgan af Dec.