gäran gifvit honom litet vatten. På mor; onen, sedan Pettersson varit ute en stund, hade Pamp kommit in och aftagit handbojorna, samt Jäderström med mycken möda res. sig upp. Jäder-( ström Hade derefter gått och satt sig i spiseln. Kort; Aerefter inträder fjerdingsman och anbefaller J. Aippgifva hvar han gömt de pengar, han erkänt sig hafva stulit. J. vidhöll sitt nekande, under förklarande, att han påtagit sig stölden endast för att undgå vidare misshandling. J. hade för fjerdingsmannen beskrifvit huru illa han blifvit sägen, men derpå hade denne icke svarat hågot, utan blott fortsatt uppmaningen att taga fram pengarne. Under detfjerdingsmannen höll å att undersöka skrinet samt visitera Jäderströms kläder, tillkom patron Dahlin, hvilken äfven uppmanade J. att erkänna hvar pengarna fonnos, så vore Hr Dahlin öfvertygad om att Pettersson icke skulle göra någon sak, utan J. få bli fri och återgå till sitt arbete. Då Jäderström fortfarit att bedyra sin oskuld hade Floren strat: Nej, jag står ej i ansvar, jag måste häkta Hderström. På hr Dahlins tillsägelse hade Skrinet än en gång blifvit undersökt och då hade hr Dahlin sjelf uti en annotationsbok fått se 2 gula ettor liggande. Då Jäderström, som satt fätt invid, märkte detta, steg han upp och tittade in i skrinet, dervid han varsnade en liten gul tig, hvärpå han häftigt utropade: Ser ni nu att jag är oskyldig; der ligger ju tian äfven. Pettersson hade då blifvit mycket flat och till en början påstått att det vore andra pengar. Då Pettersson slutligen påstått att Jäderström efter all anledning lyckats inpraktisera pengarne i skrinet sedan han stulit desamma och denna åsigt delades af Flörn, så förnyade Florån sin förklaring att Jäderström ovilkorligen af honom skulle häktas och inforslas till cellfängelset, för Hvilket ändamål Floren sjelf ville påskrufva handbojorna, men till följd af att venstra handleder vär alldeles uppsvullen, kunde å den handen ingen böja sättas. Hr Dahlin hade då förklarat att ingen häktning finge ega rum, samt tillsagt Jäderström att begifva sig hem till staden. Pettersson häde rott honom öfver sjön fram åt LidingöBron, men icke talat det ringaste om hvad som Fi påsserat, och Jäderström hade äfven varit tyst deh endast längtat att få komma hem. Under ransakningens fortgång framkastade både Petterssön och Florn ånyo antydningar derom, att Jäderström efter all anledning stulit penningårne, men lycka:s åter sticka in dem i skrivet, Hvilket Pettersson påstod skulle stått oläst sedan penningarne saknades. Hr Rendahl invände häremot, att han så mycket mindre kunde misstänka Jäderström för att hafva gjort sig skyldig till någon stöld, som de tilltalade sammanstämnande erkänt att Jäderström alltifrån den stund Pettersson trodde sig vara bestulen, varit bevakad, och under natten hade han väl icke gerna såsöm med händerna fastspikad vid golfvet kunnat i skrinet inpraktiserå PTE ENE För öfrigt anmärkte hr 7 Rendahl att det vore skamlöst af fjerdingsman Floren och af Pettersson att fortsätta med en dylik beskyllning, så mycket hellre som det jw Yore kändt, att efter första misshandlingen af Pettersson: och Pamp Jäderström hoppade i sjön och följaktligen sedlarne ovilkorligen skulle ha varit våta om Jäderström haft! demv hos sig förstuckna; men i stället vöre ju npplyst att de voro alldeles torra och släta, såratt det tydligen syntes att de ej ens varit inspade i en ficka: iEänsman Nordqvist; hvilken förklaråde att han i egenskap af åklagare ansåg sig böra vidröra såväl hvad som förekom mot de tilltalade som Jäderström, fäste domstolens uppmärksamhet derå, att Jäderström kunnat genast uppgifvaå kulören å sedlarne. : Härpå genmälde Jäderström: Det var väl ingen svåri shet att göra, då Pettersson hela dagen och der det jag piskades ideligen upprepade för kamraterna valör och färg å sedarne. Floren blef nu ånyo tillspörd huru han kunnat utlemna handbojorna. Härpå svarade Flo rån, att Pettersson uppgifvit att den anhållne tjufven skulle vära så vild att ingen kunde få händer med hönor, slutande Flörån sitt urskuidande med atti häftiga ordalag yttra : Ha händbojorna missbrukats af en ärlig och känd: karl, så rår jag ej derför. Floören påstod att han aftagit den af honom påsatta handbojan så foit penningarne blifvit anträffade. : Då icke det af herr Rendabl i sin anmälan till landshöfdingeembetet uppgifna vittnet Fredriksson blifvit inkalladt och Magnus Johansson, ehuru inkallad och en stund tillstädes, aflägsnat sig kunde nu ej något vittnesförhör ega rum. Af de för våldet tilltalade fingo nu endast Hans Pettersson, Samuelsson, Sven Johansson och Carl ken a ppgifva sina lefnadsomständigheter. Vi meddela dessa i: korthet. Bergsprängaren Pettersson är född 1814 i Ambjörna socken af Elfsborgs län. Han är enkling och har 3 barn, al hvilka en är 25 år gammal. Uti 3 år har han varit anställd som förman vid bergsprängningsarbetet hos hr Dahlin. Samnaelsson är född 1829 i Hjorthed uti Kronobergs län, och har endast en kort tid varit anställd i arbete vid Yttringe. Har hustru och barn i hemorten. Sven Johansson är född 1840 i Härljunga och Elfsborgs-län hvarest hans fader som är torpårt ännu lefver: Först 14 dagar före uppträdet hade han börjat arbeta vid stensprängningen å Yttringe. Pamp tär född 1829 uti Ryrs socken i Skåne. hvarest hans fader ännu är trädgårdsmästare och anställd å Skottorp. För 3 år sedan tillträdde Pamp trädgården vid Yttringe. Den misshandlade lärlingen Jäderströms tillstånd är ännu betänkligt, och det befåras för honom menliga följder för framtiden af det ho nom öfvergångna väld, enär han ännu är alldeles oförmögen att-i arbete begagna venstra ar men. Domstolen afslutade ransakningen för dager med det beslut, att målet uppsköts till nästa ting då fjerdingsmannen Floren, trädgårdsmästarer Pamp och bergsprängaren Johan Johansson, hvilka tillätos vistas å fri fot, ålades att vid äfventyr af hemtning inställa sig. Såväl Florån, son: häktade Hans Pettersson, påyrkade att till samme dag handlanden Dahlin: måtte inkallas, och hvar om länsmannen erbjöd ig alt draga försorg. Vittnet Fredriksson skulle kallas genom rätten: och uteblifne Magnus Johansson genom länsmannens försorg och vid vite. E De häktade återfördes derefter ifängelse. nsakhingen lölls å Stockholms läns cellfän gelse vid Rörstrandsgatan. Så Vi kunna tillägga, att Florån blifvit af kronofogden i-ortsn, hr Hellhoff, afskedad från sin befattning såsom fjerdingsman, omedelbart efter det lir -Hellhoff inhändigat länsmannens rappor om förhöret vid Yttringe. — I dag föll utslag i det mot liktornsoperatrisen Emilie Svanbäck anhängiggjorda mål, anående qvacksalveri med inhysesmannen Westerberg, å serafimerlasarettet intagen för numera obotlig ansedd kräftsjukdom. Rådhusrätten fann Svanbäck, på 3rund af hvad mot henne förekommit; ej till svårare ansvar kunna fällas är att, enligt 19 5:i medicinalförordningen, böta 50 daler. silfvermynt,hvarjemte Svanbäck förpligtades att t:ll Westerberg utgifva af honom äskad CR anden Lindström, Hvilkel —-Handlanden Lindström, hvilken å sin e; de ångslup Svanen såsom befälhafvare Under sommaren användt maskinisten Pålsson, fälldes vid rådhusrättens tredje afdelning att böta 75 rdr