— TN — beckplåster, som hindrade honom både att se och ropa om hjelp. Denna förfärliga mask höll på att qväfva honom, då han ej kunde andas hvarken genom nun eller näsa. I denna olyckliga belägenhet gjorde han oerhörda försök att göra sig fri från masken, men alla hans bemödanden voro fruktlösa. För öfrigt lemnade man honom ej tillfälle att vända sig om; tvenne starka armar grepo och bortförde honom ett stycke från det ställe, der han blifvit anfallen; man nedsatte honom på en träbänk i ett rum, som, för det genljud det framkallade, han gissade vara ett hvalf. Han var nära qväfd, när lyckligtvis plåstret borttogs från hans ansigte. Han andades nu med fulla lungor, lik en menniska som, näraatt drunkna, återkommer till vattenytan, och såg sig omkring med förvåning. I början var det omöjligt för honom att begripa h ar han var. Han befann sig verkligen uti ett temligen stort, men kallt och fuktigt rum, sparsamt upplyst af en lampa, som hängde i taket, samt stängdt genom en liten hvälfd. jernbeslagen dörr, fullsatt med cn mänge stora spikar, som på densamma bildade ulle hauda besynnerliga figurer. På båda sido; om sig blef han varse tvenne okändi personer, hvaraf den ene stod färdig att påsätta honom en munkafle, så snart den andr lossat masken från hans ansigte. Altdetta var endast några minuters affär, hvarför gossen trodde sig vara en lekboll för ev hps ol s.Nu, min gosse, skola vi uappgöra vä Fikninbta sade med ett elakt Ilende de ene af de hemlighetsfulla personerna. Jur vill såsom en redlig gäldenär med kapita och ränta återgälda de käpprapp som di utdelade härom aftonen. tb. Vid dessa ord begynte han et förfärligt