Vi ha redan förut Sförordat hundskattens anslående till Stockholms skarpskytteförening, för alt sätta denna fosterländska stiftelse i stånd att inrätta sig och vinna fast fot; af ötverståthållarecmbetets förslag om samma skåtts användning till arbetarebostäders uppförande hafva vi icke kunnat blifva tillräckliot öfvertygade för att frångå, utan måste vidhälla vår förra tanke; vi måste fortfarande sätta. stadens. försvar i främsta rummet och kunna icke ens i det andra slälla en plan, hvars fördeler i teörien äro föremål för mycket olika meningar och i praktiken svårligen kan på den föreslagna vägen realiseras. Verkställighetens öfverlemnande åt stadsnämnden genom ett förtroendevotum lärer icke heller kunha häfva dessa tvifvel, och sockenstämmorna torde behöfva se ett något utförligare motiveradt och bestyrkt förslag, hvari frågan verkligen utredes, för att kunna sammanjemka sina tankar och fatta sin mening till fördel för något visst system — Hägot bättre system än det som man synes vilja införa och hvilket vi för vår del anse oantagligt. Men då .vi vidhålla vårt förslag, sker det nu med en modifikation sedan ett annat konkurrerande förslag blifvit väckt af en inflytelserik myndighet. Det kan vara isin ordning att, då den blifvande inkomsten af skatten ännu icke är eller kan vara fill belöppet känd, icke begära dess anslående åt skarpskyttetöreningen för längre tid än ett år, och en -sådan utgång af saken torde lättast tillfredsställa alla parterna, då man under tiden kan hinna besinna sig på om skatten framgent skall tillfalla skarpskyttarne