kätteriet, som genom prestaförderfvets por funnit insteg i vårt fädernesland, förträfflig begagnar detta allt, så skulle ni visst icke åter. såsom i allocutionen af den 20 Juli, hafv: gjort eder till loftalare öfver de italienske biskoparne, hvilka med få undantag förbun dit sig med Kristi fiender för att störta ka tolicismens heliga sak i Italien. Den miss aktning, i hvilken för det närvarande kyr kan har fallit bos alla stånd, härrör der ifrån, att något hvar lätt inser huru unde: de rådgifvares nit, som försvara det verld sliga herraväldet, endast verldslig fåfäng: döljer sig, som skyr intet medel, vore de än aldrig så dåligt, för att ernå sina för vända och olycksdigra ändamål. De vor de, som, under det de beväpnade ers he lighet mot alla den framskridande civilisa tionens moraliska, intellektuella och politi ska intressen, kallade alla de krafter, pi hvilka kyrkan hade bort stödja sig, i fäl mot densamma. I kyrkans namn hafva d: slungat anatemet mot vetenskapen; veten skapen har i den berättigade frihetens namr bekrigat kyrkan; och friheten; denna kyr: kans förstfödda dotter, har rest sig stol: emot modren, i hvars urartade anordninga hon varseblef så många elementer till träl dom. Det missbruk, som kyrkan med sin: andliga vapen har drifvit mot den national: friheten och vår höghjertade konung, ha skakat dogmen om dessa andliga vapen: gudomliga ursprung. Icke frihetssträfvan dena hafva skadat kyrkan, utan dessa pre ster, som af henne ville göra ett lågt verktyg för folkens förslafvande, för att försvar: verldsliga intressen, som strida mot evangelium. Så djupt har kyrkans höga heligt mission sjunkit, och så många bedröflige elementer af förderf och själadöd omgifv: oss, alla omhöljda med religionens mantel: högmod under masken af presterlig värdighet, lyxen under den af Guds ära och pris, a MN under den af strängt lefverne. yckleriet under den af vishet, den kärleks lösa ofördragsamheten under den af ifver för sanningen, lättja och okunnighet under den af evangelisk enfald etc. Öch under detta lemnar man folket iokunnighet om sina kristliga och borgerliga pligter, bortslösar den offentliga välgörenhetens skatter. i stället för att mildra eländet, och anklaar dem, som icke med lugn kunna åse etta. Man kunde säga, att förderfvet väl icke kan gå längre. Och dock gifvas, ty värr, på det kyrkliga området ännu förskräckligare saker! Missbrukas icke de heliga sakramenterna och kyrkans tröstemedel till tempelskändande spekulationer på de trognas penningpung? Nedsättes icke predikstolen till en tribun, från hvilken man uppmanar folket till uppror mot lag och rätt? Förvandlas icke biktstolen till en polisbyrå, der man i dag lofvar botgöraren gudomlig förlåtelse, för att i morgon utleverera honom till bödeln? Helige fader! vi äro derom öfvertygade, att ni icke är un å derrättad åtminstone om större delen at detta kyrkans beklagansvärda tillstånd. Ty värr veta vi, att ni är omgifven af sådana män, som icke bekymra sig om kyrkans heliga och rena institutioner, utan blott om den ära och glänsande ställning, till hvilken de kommit genom missbruket af er godhet. Vore det ickeså, skulle vi nödgas tvifla på den katolska lärans gudomlighet och odöd-Å. lighet. Och just i den öfvertygelsen, att ni skall låta öfvertyga eder om farornas storhet, sucka vi till eder och besvära eder att använda de kraftiga och verksamma medel. som vi här antydt, på det till kyrkans väl de katolska principerna må försonas med ett nationalt politiskt regemente. — Skola vi våga visa eder genom hänvisning till evangelii talrika vittnesbörd, att de teorier, till hvilka de taga sin tillflykt, som vilja förhindra den katolska lärans rening från de menskliga traditionernas agnar, äro ohållbara? Nej, helige fader, vi våga det icke, ty vi lefva i den gla da förhoppningen att, när ni en gång lärt känna faran, ni skall betjena eder af dessa medel, som vi blott tillåtit oss att antyda. Vårt parti består af älskande söner, som vilja underrätta sin fader om de faror, som genom förderfvade bröders ränker hafva lägrat sig omkring honom. Vi hafva det medvetan det att härmed hafva framburit inför eder höga person och den heliga stolen en tribut af kärlek och vördnad. Helige fader! erinra er de minnesvärda dagarna sf ert pontifikats ärofulla begynnelse, då folket i er helsade frihetens morgonrodnad! Då räckte heterot oxien er vördnadsfullt handen, väntande af den gamle fadern, att han återvändt till sitt himmelska uppdrag. Till och med gudlösheten nedlade, öfverväldigad al den kristliga förlåtelsens heroiska dygd, s0fismens och tviflets vapen vid fötterna af er tron: öfverallt var glädje öfver Herrans smorda. Ack, dessa dagar voro visserligen korta; men ännu står det i er makt att öfver det kristliga Zions tinnarlåta morgonglansen af ny allmän lycka, ny religiös och borgerlig storhet uppgå. Öppna blott. edra läppar till sådana ord, med hvilka Kristus stillade vädren och stormarna, och d Herrans dag skall anbryta för att upplysa Er hans kyrka, och Guds rike skall icke merl; blifva ett blott hopp, utan en lysande verklighet på jorden. Da skola de förskingrade bröder, som villfarelser och fördomar hålla afsöndrade, nytt omslutas . af Kristi kärleks ljufva band i bekännelsen af samma tro, medan hjertat klappar af samma hopp; och det skall åter varda en hjord och en al högaktning och tillgifvenhet omgifven herde.? jo 2 3 Ej utan en viss förvåning har det från medeltidsideer numera temligen frigjorda Europa förnummit den af konungen af Preus sen under kröningshögtidligheterna i Königsberg tvenne gånger afgifna Ag att han endast af Gud emottoge kronan, hv helighet och okränkbarhet Just härig BAT ue RETT arså i nom