RS AS FÖR OD eo a KR ningar till-Wa hingtons.: försvar, är oullröttlig i sina bemödanden att inskärpa disciplin och duglighet hos-sin armå, samt håller ofta revyer med desolika brigaderna för att ef. terse om allt är i ordning som sig bör. Man väntar dagligen en afgörande batalj. som, när den en gång kommer att ske, troligen blir den blodigaste detta krigets bistoria får att framvisa. Frågan är nu emellertid hvem som först skall anfalla. Rebellgeneralen Beauregard, som med förstärkning af general Johnsons kår nu harunder sitt befäl omkring 140,000 man och står bakom en säker och väl förskansad försvarslinie, vill ej draga sina trupper derifrån för att anfalla en. öfverlägsen fiende, och MClellan med sina 175 å 180,000 man, å sin sida riktigt uppskattande Beauregards förmånliga ställning; vill-icke våga ett anfall förrän han har en tillräcklig öfvermakt och sitt artilleri i så-fullgod ordning att han är säker på seger. --Kanske är ock MClellans mening att, för undvikandet af att spilla för mycket blod, afvakta den nu tillstundande regniga och kalla årstiden, som säkerligen tvingar rebellarmån att draga sig ner åt södern, alldenstund den ej är van vid en vinter och: dessutom, som det påstås, för illa beklädd att stå emot den här rådande kölden. Dessutom vet man med säkerhet, att penningar börjar tryta rebellstyrelsen och att bankerna i en del sydstater börjat utgifva papperssedlar af till och med 10 -cents valör, som dessa banker genom agenter åter. sjelfva -invexla med silfver, emot 25 å 30 proc. rabatt, och att häraf! uppstått en häftig förbiltring ibland felkat. Dessutom har, sedan wunionsarmen inagit Hatterasfästet, en mängd invånare f:ån norden ditkommit för att svära trchet åt unionsstyrelsen, samt splittring börjat v.sa sig ibland de maktegande i södern till följd af krigets -påkänningar, såväl i aseende på medel för dess utförande, som äfven den oerhörda förlust staterna lida genom. blokaden. Allt detta tillsammans gifver unionsregeringen hoppet att secessionisterna icke skola kunna hålla utlänge, och troligen är M Clellans tanke densamma. Så länge Fort Hatteras var i sydstaternas ego, var der ett säkert tillhåll för deras kapare, som åre många värdefulla laster, men nu är ärmed slut och blokaden at sydkusten blir allt strängare och strängare ju mera fartyg unionsstyrelsen får färdiga att skicka ut. SFästaterna lida äfven stor brist på manufakturvaror. De ha sjelfva inga manufakturer. Allt hvad skodon heter t. ex., som nyttjas i södern äro förfärdigade i nordstaterna, och så är det mnästan med alla deras behof i manufakturväg, och man säger till och medratt de ej kunna sjelfva förse sig med en så simpel sak som strykstickor. Ibland de handelsvaror som saknas nära nog mest och hvars umbärande man till följd af blokaden måste underkasta sig är is, en artikel, som i söderns varma klimat nära nog är lika nödvändig som bröd: fASödern har många anhängare inom nordstaterna som, troligen besoldade, spionera ut och underrätta rebellstyrelsen och general Beauregard om alla rörelser inom nordarmåen, hvarföre man äfven här försöker hålla allt så hemligt som möjligt. Presidenten låter arrestera alla mot hvilken man har den minsta misstanke att de äro secessionisterna tillgifna, och för någon tid sedan togs nära hela legislaturen i Maryland och förpassades till Fort MHenry, der äfven mayorm och polischefen i Baltimore ha fått fritt husrum. Men det hjelper dock ej myc ket; hundradetals så inom som utom embetsverken äro färdiga att hvilken stund som helst förråda den styrelse de tjena och borde understödja. Just nu iDjöper underrättelse att secessionisterna lemnst sin utpostförskansning på Munsons Hill, hvarifrån de hade utsigt öfver unionsarmåns läger, floden Potomac och Washington, härtill troligen föranledda af en rörelse som general Smith, på befallning af MClellan, gjorde med 2000 man infanteri och två batterier artilleri mot Lewinsville, och genom hvilken manöver de fruktade sig kunna blifva afskurnafrån armån och tagna. General. MClellan låter nu framdraga sin högra flygel, besätter Munsons Hill och är således innehafvare af den högsta kullen bland höjderna på södra sidan om Potomac. Af dessa rörelser kan man nä stan sluta. till att Fairfax eller Manassas åter blir fältet för en batalj. Måtte då icke något nytt -BullsRun komma i fråga! Bland svenskar som för närvarande äro här vid armån anställda eller der söka inträde har jag endast hört omtalas öfverstlöjtnant Helleday, förut officer i svenska. flot tan; Holmstedt, major i de Kalb-regementet; J.W--Ahlström, kapten i ett New-Jersey volontärregemente; Åxel Bilfversparre, löjtnant i ett artilleriregemente under general Fremont; löjtnanterna Carl Rossander och Torslow i Rhode-Islands artilleri. Löjtnant Hultman på Bohus läns regemente tjenstgör i general Blenktrs stab och kapten von Vegesach åtföljer general MClellans stab, ihvilken äfven synas grefven af Paris och hertigen af Chartres. Föröfrigt äro här hrr Nordenstrahl, Collin, Hollerz, Grundström och Edgren, men de sakna ännu anställning. Vi beklaga allmänt, att Sverges ministerresident här ej finnes på platsen. Konsul Habicht är visserligen vänlig och försöker göra hvad han kan för sina landsmän, men han bor i Newyork och kan således j vara till den nytta som om han vore här i staden. De från Europa som komma hit för att vinna inträde vid armån och hafva sitt lands minister som presenterar dem vinna alltid snar och god anställning. Vi svenskar, som här ej. ha någon att taga oss under armarne, få stå tillbaka. Månne det ej vore Byttan BA YR TR a ER RR