im it fdr nn TB a OR ST nn oe rk Tr hand kom i så spändt förhållande till regeringen, att han slutligen måste afgå för principens skull, underdalgletspringipen förstås — men som, återvändande till privatlifvets lugn, medförde regeringens högaktning för sin utmärkta duglighet, och fölkets tacksamhet för rättrådighet och energi. Redan i kröningståget ådrog sig en af de himmelsbärande officianterna min uppmärksamhet för sin ståtliga hållning och sina skarpt markerade och i hög grad intressanta anletsdrag. Lyckan fogade så att jag sedermera på balen blef honom föreställd. Det var generalkirurgen Heiberg. Jag längtade desto mera att personligen göra hans bekantskap, enär fan äfven af sina skarpaste motståndare — hvilkas antal är ganska stort — erkännes vara en man med utmärkta egen skaper och en ytterst sällsynt energi. Men ällika har man-sagt att hos honom skulle tinnas ett tdemoniskt element — något motsvarande hvad vi kalla tusan dj—4, och derföre fruktas han, emedan hvad han beslutat, det verkställer han ock. På mig gjorde han ett särdeles angenämt intryck genom sin genialitet, sin skarpsinnighet och sin energi. Försynen har rikt utrustat honom med alla de egenskaper som en organisatör bör ega, och ödet har så fogat att hans verksamhet fått en sådan riktning hvaruti just dessa egenskaper tagas i anspråk. En sorglig erfarenhet har länge bekräftat, att deras antal, som med vapen i hand stupa på slagfälten, är ytterst. ringa i jemförelse med deras som visserligen dö i fält — men på sjukhusen och af brist på nödig omvårdnad. En väl organiserad sjukvård för armån är det stora mål hvartill man börjat sträfva i alla de länder der menniskovärdet äfven i fält rätt uppskattas. I Norge är det Heiberg, som påtagit sig det mödosamma kallet att ordna den militära sjukvården, och om det förunnas honom att utföra den plan han i detta fall uppgjort, så lider det intet) iwvifvel att han derefter skall af alla erkännas såsom en utmärkt man. I stortinget hafva hans förslag redan vunnit större terräng än man snart sagdt kunnat vänta af en institution, der militärväsendet blott eger ett ytterst ringa antal sakkunniga representanter, derj man så lätt insöfves i föreställningen omj 4den eviga freden och der man just derföre lätt omfattar den åsigt, att militärväsendet kan ordnas på en basis af ostörd fred ). Det låter derföre tänka sig, att mången helt enkelt resonnerade så, att emedan krig är ett abnormt förbållande, så bör aldraminst för den militära helsovårdens ordnande något väsendtligt vidtagas förr än kriget förklarats. Men ehuru detta resonnemang onekligen är ganska beqvämt, har dock det sunda praktiska förståndet, som alltid gjort sig gällande i stortinget, insett att en väl ordnad militärläkarekår, bildad och erfaren före krigets utbrott, är lika vigtig förl) att bekämpa den i tysthet framsmygande fienden, hvilken kallas sjukdom, som det är nödvändigt att i tid vara försedd med vapen och ammunition för att bekämpa den fiende som öppet framträder till häst och fot. — Det är föreställningen härom, som) redan beredt Heibergs förslag flera segrar, och hans skaplynne är sådant, att dessa vårit honom desto kärare som de icke vun-I nits utan skarpa strider. Jag torde längre iram komma att redogöra för hans förslag i sammanhang med en exposå af det norska försvarsväsendet, med hvilket man i allmänhet eger föga bekantskap hos oss, men hvilket företer flera högst intressanta partier. I ett af smårummen intill den stora dansOPER ha den gamle storthingsmsnnen Ole Wahlstad och några hans kamrater omhändertagit våra deputerade af bondeståndet. Der samspråkas och drickes i all vänskap och förtrolighet. Matts Persson för ordet, han är uppsluppen och öfverträffar sig sjelf i vältalighet på den för norrmännen något svårfattliga rospiggsdialekten. De låta ej med ett ord förmärka att han varden som gjorde susen när norska frågan kom före I bondeståndet; de tala ej ens om den frågen. Erik Ersson är mera tillbakadragen, Ola Svensson vänlig som vanligt. I sällskap med dem syns ofta handlanden Kock, staden Malmös representant vid riksdagen. Han är deras mentor och tankställare. Hr Schwan entreteneras af la haute vole. Med air af en grand dEspagne är han i sitt sätt på pricken lika nand mot alla; hufvudet högre än de flesta högdjuren, imfae han genom sin magnefika figur och hållning. I ett vackert förmak, aflägset från balsalongen, ha några herrar slagitsig ner omkring ett bord, dit man hastatatt föra champagne, som har en strykande afgång. Dessa herrars diskurs är liflig, det ena blixtrande infallet jagar det andra och framkallar en uppsluppen munterhet äfven i den omgifvande åhörarekretsen. — En rikt uniformerad och mycket dekorerad man kommer in. — Hvilka äro dessa herrar som bilda hr Blanches infattning?4 frågar han mig. — 4Idel publicister, herr baron, svarar jag med den djupaste bröstton. som står till mitt förfogande — SA! Alt yttrar han — jag tror med en lätt rysning; betvifla nu, om ni kan, Guds godhet, som ej låter taket störta ner öfver dessa — revolutionärer!14 Men hvilka äro dessa begge figurer, en rerre och en dam, så kuriöst utstyrda, långt rån comme il faut öch för ingen delFså soni le bevistade en kröningsbal, som tagit plats ett hörn af balsalongen och som ej ta d ed någon annan? De hållning antyder tock genastatt de äro män för sig?, om å Jå och att de äro barn a Albion och:elt excen! 8 och nast äfven Pet