Det var der, på OCasino-teatern, som Ca pricen4 föddes af teaterns direktör — Dan marks populäraste vådevillist — Erik Bögh. för att gifva en dramatisk ram åt den än dock på slutet en smula enformiga tsflan a en och samma dansös i en och samma atti tyd. Denna Caprice hade en varaktighe! som en sådan sällan eger. Den räckte lika länge som publikens förtjusning i Pepita, och förtjusningen tog ej slut förrän då Pepita reste för att skörda guld och lagrar på andra fält. a Medan Pepita var borta skyndade Hecto: Cremieux och Jaques Offenbach att intag: den lediga tronen i teatersmakens rike. De tordrades dertill ingenting mindre än hel härskaran af olympiska och underjordisk: vudomligheter samt några jordevarelser pi köpet. Jupiter och Juno, Pluto och Styx Orpheus och Eurydice — för dessa glömd: publiken Pepita, om den hade sett henne — längtade ej mera efter henne om hon änm var osedd. Men Pepita di Oliva ville återkomma til Köpenhamn. Hon hade lofvat det, och ei sådan dansös håller sina löften åt civili serade beundrare, om än icke åt tyska björ nar. Hon ville åter uppträda på Casmo :.eatern, och hr Erik Bögh, alltid färdig, all uid beredvillig.att låna sin lätta penna oc sin rika uppfinningsförmåga åt tillfällets gu dar och gudinnor, skyndade älven nu at författa ett stycke, som skulle gifva Pepit: di Oliva nytt tillfälle att framställa sig pi tt lika pikant sätt som i fCapricen. Så tillkom Ballet i Olympen, denna mec hänsyn till förhållandena så ovanligt väl hitade sammanställning af COrpheus i Underiorden och Pepita di Oliva. Det är emellertid dessa förhållanden ma bör känna för att kunna sentera meningen i Balleten i Olympen, som nu under namnet Balen i Olympen4. gifves i svensk bearbetning af hr Selinders unga sällskap på Ladugårdslandsteatern. Handlingen är i korthet, att den jordiska. alltför jordiska dansösen Eurydice har kommit upp i Olympeu och gjort gubben Jupi ter så betagen både i henne sjelf och hen nes cancan, ätt han låter hela Olympen stå under hennes cancaniska och krinolinisk: tyranni. Olympens gudar och gudinnor slå sina icke särdeles kloka hufvuden tillsam mans för att uppgöra en plan till Eurydice: aflägsnande, men de äro icke starka 1 rän ker. De befara att misslyckas. Uunderjorden kommer dem till hjelp. Pluto har hat: en intrig med Eurydice; hon har bl fvit en leverad från honom af Orpheus; och ha vill hafva sirenen tillbaka. Derför hjelpe: hän sin höga slägt. Han retar den vindböjteln Jupiters aptit genom sina förföriska beskrifningar på Pepita di Oliva och hennes el Ole; han gör Eurydice misstänkt då hon vill komma åt gubbens åskvigg, och han slutar med att inställa Pepita sjelf; di rekt från hötel dAngleterre, i Köpenhamn i de gudomliga salarne. Hennes dans, här utförd af mamsell Andersson, hänför som alitids Eurydice måste stiga ned från den himmelska herrligheten till de jordiska rikedomar som Tartarens furste lofvar henne; och då Pepita ej heller stannar qvar deruppe, emedan hon har en lika gudomlig publik härnere, så blir Olympen befriad från dessa jordiska dansöser, som störa det olympiska lugnet. Stycket har utförts ganska snällt, på somliga händer till och med ganska förtjenstfullt, och melodierna ur Orpheus ha gjort sin vanliga lifvande verkan. Hvad beträffar de dansnummer som fylla aftonens spektakel, så vet man väl huru mycket utmärkt hr Selinder och hans elever äro i stånd att åstadkomma i den vägen,