E:5e här de detaljer. referenten erfor om o!yckstänselsen. Elden hade först uppkommit uti en kasernbyggnad, der officerarnc och en underofficer hade sina: bostäder, och hvilken för öfrigt begagnades till sjuknus. En karl; anställd såsom uppassare hos löjtnant Nieodemi, och hvilken hade eget rum i nämnda byggnad, hade omkring kl. hal; 10 i går afton på någon stund aflägenat sit derifrån för att inbära vatten tilllöjtnant N. Då han återkom till sitt rum stod detta i Jjusan låga. Huru elden uppkommit känner man endast gissningsvis, men det antages, att genom något luftdrag en i rumme: qvarlemnad brinnande lampa råkatantänd: en gardin, från hvilken elden sedan spridi sig vidare. Nog af, få ögonblick efter det elden blifvit upptäckt, stod hela byggningev i ljusan låga. Endast med yttersta mödr lyckades det att, till en del genom fönstrer och burna i lakan, utflytta de en trappa upp befiotliga sjuka. De i huset boende löjtnanterna Nicodemi och Zimmerman finge en del af sin lösegendom räddad, hvaremo: fanjunkaren Nordin, som äfven. med hustru och 2 små barn hade sin bostad derstädes. förlorade nästan allt hvad han egde. Det bör nemligen anmärkas, att som denna årstid arbetena tidigt afslutas och fångarn: skola redan kl. 9 befinna sig till sängs i sina logementer, hade äfven befälet och deras familjer redan gått till hvila då olyckar yppades. rån den först antända byggningen spred sig elden innan kort till. den stora kasernen. som innehöll kronoarbetskar!arnes logemen ter. Med knapp nöd hade karlarne lyckate berga sina madrasser, tagande hvar och en sin under armen. Af de på vindarne magasinerade förråder blef deremot nästan intet bergadt. Från den ifrågavarande kasernen spred sig elden vidare till ett par ekonomibyggnader, en kokstuga och ett tvätthus, samt derifrån till en kasernbyggnad, i hvilken underofficerare hade sina bostäder, och sist till den vid ingångsporten belägna vaktstugan. Från dessa båda sistnämnda byggnader hade man likväl, innan de antändes, hunnit rädda större delen at der befintliga lösören... Någon tanka på släekning af de inom den gemensamma inhägnaden belägna, tätt samminbyggda husen lärer ej kunnat ifrågakomma, enär efter föga mer än en timmas tic, efter det branden först yppades, alltsammans bildade blott ett enda eldhaf. .Deremot riktades alla ansträngningar .derpå, att kunna hindra elden att sprida sig, å ena sidan till ett några famnar utom kaserngården . befintligt stort vedupplag, å den andra till de; närmare stranden belägna dyrbara fortifikationsförråderna. Tack vare det temligen lugna vädret och de ansträngda bemödandena lyckades också detta så, att utom kasernbyggnaderna och de jemte dem inom kaserngården befintliga mindre byggnader, inalles 6 till antalet, elden icke spred sig vidare. Omkring kl. 4 å 5 på morgonen hade de antända husen så nedbrunnit, att någon fara för eldens spridning icke vidare var förhanden. F Bevakningen å Rindön bestrides för närvarande af omkring 70 man af lifregementets grenadierer, af hvilka dock blott en del för tillfället hade vakt vid kronoarbetskarlskasernerna, de öfriga åter voro kasernerade å Waxholms fästning. Så skyndsamt som möjligt efter det olyckan yppats kom icke blott den öfriga bevakningsstyrkan, utan äfven den å fästningen befintliga artillerikommendering öfver till Rindö och biträdde vid vaktgörning och släckningsarbete. Dubbla poster utsattes åt alla sidor, men, såsom vi redan nämnt, förspordes inom den 202 man starka fångpersonalen intet enda rymningsförsök. Vid middagstiden, då referenten lemnade stället, var man just sysselsatt att öfverföra fångarne till fästningen, der de tillsvidare komma att kaserneras i kasematterna. Det lärer icke finnas ringaste anledning att antaga annat, än att elden uppkommit af våda. Intet menniskolif har blifvit förspildt. re ——