landtfolket genom sin borgardrägt. Har jag händelsevis sagt något som icke är sannt? Är det icke den tappre herr Tristan, som rensat vägarna från landstrykare. röfvare och mördare, likasom storken rensar åkerfälten och ängarna från: skadliga maskar? Utan den kongliga rättskiparens verksamhet, hvilken Gud väisigne — huru skulle jag vågat mig ut på släta fältet med mina varor, utan fruktan att blifva oroad och ut plundrad ända in på bara kroppen? Det är icke längesedan sgeom den handlande var nödsakad att betala sina vackra penningar för en bevärad eskort; och ändå var han ej säker att komma frisk och sund hem. Derföre får jag åter uppmana dig, min gosse, att dricka herr öfverprofossens skål.? Jag är hvarken röfvare eller någon farlig menniska, svarade Hugo öppet, och emellertid var det på ett hår nära, att jag denna: morgon blifvit hängd, och det på sjelfva herr Tristans befallning. Utan tvifvel till följd af ett missförstånd?, svarade köpmannen för att försöka urskulda sin hjelte, Xså framt icke herr öfverprofossen för tillfället saknade annat vildbråd. För tusan — det går icke an heller att glömma handtverket. : ; Detta skäl, så afgörande det syntes honom, som framdragit det, kunde emellertid icke förmå barn-t att dricka den xungliga lagskiparens skål, och denna vägran : skulle kanske kunnat gifva anledning ti 1 en sbehaglig tvist emellan den unge resenären och köpmannen, om ej i detta ögonblick en annan händelse hastigt hade afbrutit denna. diskussion. En trupp af ryttare inryckte oförmodadt i byn och framred til värdshuset under utdelande af slag med flata sidan ; ar svärden till menniskor och hästar, som voro samlade framför värdshusdörren, samt under rop: Plats! plats för hertigen af Bretagget plats! Formännen och deras biträden ! nude genast begynt att föra sina kärror och I nästar ifrån planen framför värdshuset och verkställde detta med lika mycken skynd