eller grupperade sig en by omkring sin kyrkas anspråkslöse klockstapel. Vid åsy: nen af denna sköna natur uppklarnade den unge resenärens lynne, och till och med bilden af hans. moder syntes honom mindre sorglig. Det hade redan lidit långt på dagen då han inträdde i byn, hvars värdshus syntes honom ovanligt lifligt. Framför dörren på gården befunnos flera kärror lastade med grönsaker,vin och torra frukter, ved och andra föremål. Under det att hästarne, som voro frånspända och ställda omkring tre eller fyra krubbor,; förtärde sitt ymniga förråd, suto formännen under muntert glam vid ett bord under en lind med enstor vinstånka framför sig, och glada infall vexlade med höga skrattsalfvor. Hugo Michelet, som hade behof af förströelse, stannade vid värdshuset, satte sig på en tom tunna och framdrog ur sin väska sitt anspråkslösa munförråd. Han skulle gerna velat köpa sig ettglas vin för att stilla sin törst, men han egde inga penningar. Han vände sig då till en källa i närheten och drack ur handen. I detta ögonblick hörde han en af de pokulerande, en liten tjock man, med röda utstående kinder, och svarta lysande ögon, utan tvifvel en verkan af vinet, utropa: Hit! gosse! du vet då icke att fläsk kräfver vin och icke vatten? Kom närmare min vän — se här ett glas, ochgör skäl för dig..-Herr Tristans skål! måtte Gud länge bevara honom till Frankrikes lycka! Dessa ord träffade barnets hjerta, som en förstörande vätska en svag planta. Hugo bleknade och spärrade upp sina ögon, i hvilka bestörtningen var målad, och stod orörlig som en marmorstod. Då de sågo det uttryck af fasa, som den unge resenärens ansigte så hastigt hade antagit, höllo de upp med sitt skämt ochskratt och betraktade honom med förvåning. Nå! hvad betyder detta ?4 frågade ha stigt den lille mannen, som skiljde sig från