STOCKHOLM der 21 Okt. Partierna och rörelsernz : Ryssland. (Från Aftonbladets korrespondent.) i Petersburg den 15 Okiober. I Alltsedan. czar Peter den Stores. tid har; bland Rysslands högre aristokrati, äfvensom bland landtadeln, funnits ett gammalt-ryskt parti, som städse varit afvogt sinnadt ej blott emot hvarje reform och innovation, utan äfven och isynnerhet emot allt hvad utländning heter. Hatet emot de talrika tyskarna är så mycket bittrare, som man ej kunnat förneka deras stora duglighet och snart sagdt oumbärlighet. Det var detta! parti, som midt under Napoleons invasion 1812 tvang kejsar Alexander I att fråntaga den kloke tysken Barclay de Tolly öfverbefälet och uppdraga det åt den lastgamle. tröge och ofantligt tjocke Kutusow, och som 1831 undanröjde tysken Diebitsch för att lemna rum för nationalryssen Paskiewitsch. Jublande vid Polens förkrossande, stod det isynnerhet under Nikolaus på höjden af sitt inflytande och utgör ännu kärnan i den opposition, som hindrat kejsar Alexander II att bevilja Polen friare institutioner och Finland en landtdag. Den redan under Nikolai tid alltmer sig inträngande lifländska och kurländska adelns inflytande är för detsamma alltid en nagel i ögat, och man har sedan kejsar Alexanders tronbestigning oupphörligt hört upprepas att H. M:t beklagligtvis är ?mal entour?. Detta syftarisynnerhet på den gr:fliga Adlerbergska familjen, ehuru det är väl bekant, att dennas inflytande nu är vida mindre än under Nikolai sista tid och att den vackra Mina Ivanovnas sidoinflytande på kejsarens-speciella befallning upphörde genom hennes bortsändande. Den gamle grefve Adlerberg, minister för det kejserliga huset, är en älskvärd och bildad Be som dessutom aldrig användt sitt inflytande till förorsakande af något positivt ondt, utan endast till afböjande af hvad som kunnat verka menligt på hans egen position. Dit hörer t. ex. omtryckandet af ett nummer af Herzens tidning, hvarom en korrespondent ifrån Warschau i Aftonbladet infört en flera år gammal anekdot. Vi behöfva icke tillägga att det gammalryska partiet energiskt bekämpat de lifegnas emancipation och till och med gått ända derhän att bestrida kejsaren rättigheten att derom besluta utan samtycke af en bojar församling. I bredd med detta har under innevarande år ett nytt, talrikt parti uppstått, sympatiserande med. det förstnämnda i ovilja och fiendtlig stämning mot regeringens principer och åtgärder, om ock divergerande i planer och syften. Detta består af större delen af den godsegande landtadeln och en del af den högre aristokratien, hvars missnöje uteslutande härleder sig fån de många svårigheter och temporära förluster, som äro en oundviklig följd af den kris och de nyinträdande förhållanden, som emancipationen medför, och hvilka allte er träda i dagen i den mån densamma skall praktiskt genomföras. Man må dock ej tro att godsegarne äro nog okunniga och nog litet patriotiska att obetingadt ogilla de Nfegnes frigörelse, men de bestrida kejsarens rättighet att godtyckligt bestämma om deras jordegendomars fördelning bland de frigjorda och beloppet af den afgäld dessa derför skolai erlägga, och anse detta såsom ett ingrepp i deras eganderätt. Såradt högmod spelar äfven härvid ingen ringa roll, ty de fria bönderna buga icke på långt när så djupt som de fordna lifegna, och det kostar obeskrifligt på åtskilliga småtyranner att numera icke få prygla en bonde för ett alltför frimodigt yttrande eller en visad sidvördnad. Till detta parti sällar sig äfven en talrik klass af tjenstemän, som alltmera förlora makten och tillfället att förtrycka och preja allmogen, ju mer kommunal-styrelsen hinner ordnas och emancipations-ukaserna träda i verkställighet. Här äro således elementer nog till ett starkt parti, fiendtligt sinnadt mot den ädelsinnade furste, som genom sitt folks förlossning ur lifegenskapens bojor förevigat sitt namn. i historiens tideböcker och lagt den verkliga grundstenen till nationens civilisation, modigt gående de strider och svåra tider till mötes, som 1 följd deraf måste uppstå och till och med kunna skaka hans tron, om den ej hvilade på folkets sanna kärlek. : I förening med det sannt liberala partiet. som af öfvertygelse yrkar en konstitution och pressens frihet, det enda korrektivet mot den öfverhandtagande moråliska depravationen inom vissa kategorier, uppträder hu det pya partiet temligen djerft med yrkandet på en konstitution -såsom en billig ersättning för godsegarnes stora uppoffringar och en motsvarighet mot de stora fördelar, som tilldelats de fordna lifegna. . Rörande formen och elementerna för denna konstitution har man visserligen ännu intet sport, men det ligger i sakens natur att man dervid ej tänker sig en nationalrepresentation, utan endast en bojarförsamling, delande makten med kejsaren. ; Samtidigt med allt detta och isynnerhet under de tre sista veckorna har man derjemte, obekant från hvilket håll, börjat beRR RR MMM—