har städse fört ett mödosamt lif under oaf brutna själsansträngningar. Hans studiebana började och fortgick länge under stora försakelser; han har genomgått hjertgripande familjesorger; men i den spenslig? kroppen lefver en utomordentligt stark själ, och hans brinnande håg för vetenskapliga forskningar har städse ingifvit honom nya krafter. Då han i sin korta biografi skildrar ein far som en lefnadsglad, munter, skämtsam och god: modig man, som hade ett behagligt väsende och smak för elegans4, så har han med dessa ord äfven tecknat sig sjef. Bland hans många resor i och för vetenskapliga undersökningar, är utan tvifvel den vidsträckta och ytterst mödosamma som han företog i Ryssland och Siberien (åren 1828 —30) i och för magnetiska observationer den intressantaste ). I sina Reise-erindringer har Hansteen mästerligt skildrat sin resa, snillrikt och i ett särdeles, e egant språk, hvilket berättigar honom att anses som en utmärkt författare ätven isden lättare stilen. Af alla de utm :rkelserisom efterhand tilldelats honom i så rikt mått, torde dock ingen Fa va.it mera förtjent och mera värderik än den som vederfors-honom, då hans jubileum (1856) såsom wniversitetslärare firades i Kristiania, i anlvdning hvaraf en medalj preglades, hans byst uppsattes både i observatoriets runda sal oeh i studentersamfundet och guldmedaljen för medborgardygd tilldelades honom. Fallstjernornas riktning är ofta oförklarlig, deras anbringande på månget bröst stundom mer än gåtfullt och ofta innebärande en oförtjent utmärkelse; men ingen hyllning är dock mera ärorik än den för oomtvistad medborgardygd under en lång och verksam lefnad 1 upplysningens och fosterlandets tjenst. En af mina norska vänner skref mig till för några dagar sedan: XHansteen har nu efter fylda 77 år lagt in om sitt afsked ur statens. .tjenst. Han påstår sig bestämdt ha blifvit gammal; men vi vilja ej tro derpå, ty ännu är han så lefnadsfrisk. Skall han väl verrlioen öfvergifva sitt kära observatorium? Skola ej stjernorna deruppe på firma mentet ropa till honom, med Tegner: O, öfvergif oss ic.e!4 Känner jag gamle Hansteen rätt, så fortfar han också att arbeta på de många stora problemernas lösning och skall alltjemt rikta den klara blicken mot sina kära stjernor, ända tills hans ögonlock tillslutas för alltid. Jag fick den äran att på kröningsbalen blifva professor Hansteen föreställd. Han inlät sig genast i ett lifligt samtal med mig och utvecklade derunder snart hela den sprittande humor, som alltid gör hans samtal så ytteret angenäma. Då jag på hans fråga, hufu Norge under min resa förekommit mig, svarade, att mycket derunder befunnits helt annorlunda än jag hade förställt mig, så inföll han skrattande: Ja: ser ni enahanda var förhållandet med mig, då jag först besökte Sverge. Bäst är att se med egna ögon, blott man har dem fullt öppna och ej är beherrskad af fördomar. — Grundorsaken till allt klammeriet mellan de begge nordiska folken ligger också ganska säkert deri, att vi hittills så litet: besökt hvarandra. Men låt oss b:ott komma i närmare beröring, låt ) uss anlägga vägar och bygga ångbåtar il mängd, så alt vi fort, ofta och till billigt pris kunna komma tillho a, så skall till och I med ni få upplefva den dag då den verk-: liga förtroligieten inträder. Och än fortare skulle det gå — och nu blef den gamle mannens röst med ens djupt allvarlig — om någon stor politisk fara kommer att hota Norden, och hvem vet om ej den kan vara vida närmare än vi tro? Det är för öfrigt ett märkvärdigt faktum, bekräftadt af alla länders historia, att nationerna så lätt bli egoistiska, särdeles när de länge fått njuta af fredens välsignelser.4 : Efter en stunds förlopp, derunder han gjort mig några frågor om arbetsordningen vid våra riksdagar, yttrade han vänligt: Ni kan ej ha någon föreställning om, huru stor min tacksamhetsskuld är till er representation, som ni så strängt bedömer, men som jag vill taga i försvar.? Jag frågade något förundrad huru denna skuld uppkommit, om hvilken iag verkligen ej hade miasta aning. Jo, ser ni, den svenska riksdagen har personligen beredt mig en stor glädje, som jag ej nog kan uppskatia. Den har fill en af sina deputerade hitsändt min yrkesbroder och hjertevän, professor Selander, och min hitresa gick också dubbelt lättare genom vissheten att här få träffa honom.? — Då jag under samtalets gång köm attyttra, det rofessor Selander, utan tvifveb till skada för sin vetenskap, har nödgats egna mycken tid åt andra för den (vetenskapen) främmande bestyr — svarade den gamle mannen vänligt:. XJa, ja, deri har ni kanske rätt. Men hvarför 9 då aflöna edra vetenskapsmän så tillräckligt, att de uteslutande ) Till denna resa, som företogs i rent vetenskapligt intresse och som ej var förenad med några materiella fördel-r för Norge, beviljade det norska storthinget 1827 med 99 röster mot en — det begärda anslaget. Då der svensk-norska ministern i Petersburg, baron Palmstjerna begärde tillstånd för Hansteen att företaga resan, leda kejsaren: Hvad skall han företaga i Siberien? — Verkställa en del vetenskapliga ufiidersökningar, förnämliast rörande jordmagnetismen — svarade Pnlmstjerna, roligen på skamt inföll då kejsaren: Eh bien! il veut rester lå (Ja väl! i fall han vill stanna qvar der). Då emellertid kejsaren blef Upplyst om, att Carl Johan pa BR, intresserade sig för denna resa, så yttrade kejsaren: Nå väl, låt honom då komma! General-Sa