andra, som kommo dit i förtroende till de underverk som-5:t Olafs helgedomar kunde åstadkomina. Fill de i domkyrkan befintliga altaret — detas antal utgjorde enligt sägen 32 — voro dessåtöm stora gods an slagna, och till hennes 24 kanikers under håll voro, utom 24 af stiftets bästa gäll. åtskilliga prebenden med stora jordagods samt hus i staden anvisade. — Kyrkans klenoder vorö af högt värde. S:t Olafs skriv. som stod på högaltaret och innehöll hans aflefvor, var af förgyldt silfver och vägde 6500-1od ; derjemte var det besätt medI70 dyrbara ädelstenar, som med sin särskilds infattning vägde 747 lod. I ett annat förgyldt illvetskrin, som vägde 179 lod, för varades S:t Olafs skjorta, Vid de årlige rocessionerna på S:t Ölafs dag bars det förstnämnda skrinet af 60 man; ofranpå kistan stod. penitentiafier och utropade päfvens aflat för dem som offrade tillS:t Olafs helgedom. När en kung skulle hyllas bars S:t Olafs skrin ned till Öretinget och der afgaf kungen sin ed med handen på skrinet: Flera sgilfrerkots och monstranser m. m., allt at stort värde, egdes äfven af kyrkan. Längre fram i tiden förvarades också erkebiskop Eistens aflevor i en förgyld silfver: kista, som vägde 816 lod. — På 1530-talet och i anledning af reformationen borttogos alla kyrkans köstbarheter, i afsigt att föras till Danmark, men en del deraf föll i sjöröfvares händer och en del gick förlörat jemte fartyget vid: Agdenäs. — S:t Olafe en tvarlemnades emellertid i domkyrkan, der de förvaraGes ien silfvernagladträkista. Men på 1560-talet, då sveäiskarne hade intagit Fhrondbjem, dervid en del af kyrkan k. begagnades till stall för det svenska rytteriets; hästar, brötos silfvernaglarne bort och den store köhungens ben fördes af sven skarne på återmarschet till Stördalen, der kistan -nedsattes, i den numera -hedritna Flöans kyrka. Året efter återfördes kistan med: sitt innehåll till Throndhjems domkyrka och insattes i en murad graf, som 1568 blef igenfylld med jord,troligen för att dymedelst hindra det ännw fortgående helgondyrkandet. BHiället har sedan råkat i förgängelse. Efter mer än 500 år kom alltså ändtligen Olof den heliges ben till hvila. Pe hade dessförinnan ofta flyttats och länge i hierarkiens lysande: dagar utgjort ett lockbete, utsatt för den fromma och godtrogna enfalden, och inbringat millioner i form al fromma gåfvor, som behagligt förtärdes al de andliga furstarne och deras underordnade. Kanske: påträffas den store konungens ben ännu en gång, möjligen inom några år, under fortgången. af domkyrkans förestående restauration? Måhända skall man nu påträffa äfven Magnus den Godes. Hakon Herdabreds, Erling Skakkes, hertig Skules och många andra kungars och sto:mäns prafvar; som efter sagorna skola finnas i kyrkan. Efter åskelden 1718, då allt f rtärdee, som: kunde brinna, skedde reparationen geoom frivilliga gåfvor och gick derföre långsamt, men fulländades, ehuru ofullständigt, 1760. I hundra år har hon alltså haft sitt nuvarande tlseende; Det yttre har naturligtvis lidit mest af tidens åverkan; vissa delar af det inre äro ännu i hög grad prakt fulla. Högkoret är bäst bibehållet, Förs nyligen ha förberedande. åtgärder vidtagits ör hennes iståndsättande. Att detta ej skett förr, har tvifvelsutan orsakats deraf att norr män en efter :skilstnässaf från Danmarl måst vidkännas så oerhörda utgifter i all: ndra upptänkliga riktningar för ordnande ut sitt statsskick, för sit arme och sin flotta. ör sitt undervisningsväsende, för sina of: entliga byggnader, för kommunikationsyvä sevudet mi m. — och allt detta under de: andet åom oftast varit hemsökt af svårs missväxtår och missgynnande handelskon;unkturer. Storthinget har numera bevilja: 1 betydlig suminä årligen till domkyrkans i. Throndbjem resauration. Äfven frivilligs såfvor ha insamlats i hela landet; men änlock anses nödvändigt att kapitalisera dessr medel nigra år innan företaget med ful! xraft kan börjas. Restaureringena är anför frodd en arkitekt med stor skicklighet ich en ovanlig energi; nemligen hr Schirmer från Leipzig, som i flera år vistats i Norge och åtnjuter stor-aktning. Får han elva, så lider det intet tvifvel att han med eder skall utföra sitt ansvarsfulla och ytterst mödosamma kall äfvensom attnorrnännen, i hvilkas lynne det lagen att; när le efter. mogen. öfverläggning beslutat sig ör ett företag, ej gifva vika för kostnaderna dervid, icke heller skola undandrage sig några uppofiringar för att,så vidt möj igt är, ännu en gång se det gamla Nidaros: emplet framträda i glans: Troligenokan det dock aldrig återföras i sin Sprrangliga prakt; ty dertil skulle då uppoffras många millioner, som utan allt tvifvel kunna med större verklig nytta användas. Man bör nemligen ihågkomma, att förutom -det stora ornet midt på kyrkan, hvilande på-fyra väldiga pelare, hade hon tre: andra ufvudorn, åtta smalöre men: höga spiror och dessutom sex andra spiror öfver kapellerna. Hufvudingångarnes antal har varit nio: fönsternas antal 316, deraf de flesta af ofantlig höjd, och de kolonner och pelare, som äll största delen voro af hvit marmor — enligt hvad man tror från ön Allmenningen i Neerö socken på Helgeland, der ännu i ett stenbrott halft tillhuggna pelare påträffats — beräknas hafva utgjort 3361; utoch invändigt var derjemte en ofantlig mängd bilder, djur och menniskohufvuden, samt de finaste ornamenter anbringade, hvaraf visserligen åtskilligt ännu finnes qvar, men till stor del mer eller mindre skadadt, dels genom de stora eldsvådorne; dels ock ge: nom vanvård och den allt förtärande tiden. På Storthincets bekostnad har ett ytterst dyrbart praktverk öfver domkyrkan nyligen utkommit, försedt med cen särdeles intres