i fråga och denjuråldriga plägseden att en af de anseddaste bönderna gaf kungaämnet kunganamnet. öfvergick till.en högt stående andlig eller verldslig höfding. Hel gonens reliker skulle bäras ut på tinget, på det att konungen och folket skulle på dem aflägga de ömsesidiga edsförbindelserna. Då hyllningen skedde 1 Throndhjem begagna des ,dervid S:t Olafs skrin, som stod på högaltaret i Kristkyrkan; i Bergen var det åter S:ta Sunnivas aflefvor, som bevarade: der sedan 1170. — Understundom hände at! tronföljaren blef hyllad till konung ännu medan fadren lefde. Så skedde med de åttaårige Magnus Erlingsson och först se dan hans fader gått in på stora eftergifte för hierarkien, som dock snart fick gifv: vika för den kraftfulle kung Sverres oc! hans ätts lyckade motstånd. Sålunda lä kung Sverre kröna sig i Bergen, men uta: att godkänna Magnus Erlingssons efte gifter, och icke af erkebiskop Erik, soi han drifvit i landsflykt, utan af biskoj Nikolaus Arneson af Oslo. BSverres sonsoci Hakon Hakonsson följde farfadrens exempel Den sistnämnde Hakons kröning var för de: tiden yiterst praktfull och egde rum i närvar af den påfliga legaten kardinalbiskopen Wi! helm af Sabina, som särskildt för denn: högtid blifvit ditsänd. Kung Hakon hac: varit ytterst angelägen om kröningens ver! ställande, dels emedan han efter den tiden: sed ansåg sin makt endast. derigenom be fästad, och dels emedan den fläck som ha oäkta börd satte på hans härkomst derigcnom blef utplånad, på samma gång krönii gen äfven satte en gräns för andra preter denters anspråk på tronen. I nära 20 ä; (från 1227 till 1246) underhandlade han me: påfven, för alt få sin börd legitimerad oc! sitt konungadöme besegladt genom kyrkl; salvning och kröning. Kostnaderna för het: ståten, inberäknadt utgifterna för påfve Innocentii dyrköpta bevågenhet, skattad till 45,000 mark sterling, som efter me:alil värdet utgör 1.600,000 rdr, men efter der tidens större penningevärde ett vida högt: belopp 3). Man kan deraf få en temligen sö ker föreställning om landets välmakt på de: tiden. Afven Hakon Hakonssons son, Mat nus, kröntes (1261) i Bergen med samm: ståt som fadren och redan före dennes död Magnus gemål, den danska kungadottrer Ingeborg, med hvilken han tre dagar förn hade hållit bröllop blef äfven krönt. Kun; Magnus minderårige son Erik skulle ocks: krönts medan fadren ännu lefde, om ej den nes bortgång plötsligen inträffat. Hierarkic: hastade under tiden att få kröningsede: uppställd till sin förael; men frukterna: : denna seger förlorades genom det kraftig: motstånd som de norska höfdingarne und Eriks minderårighet visade mot hierarkier Erik kröntes 1280 och hans gemål Marg: reta af Skottland året efter och på si bröllopsdag, enligt uttryckligt vilkor i äkter skapskontraktet, Eriks broder och ef erträdare på tronen, Hakon, jemte hans gemå Eufemia kröntes i Nidaros kristkyrk: 1299, samma dag som han blifvit hyllad pi Öretinget. Af hans efterföljare på Norge: tron och före 1537 vet man blott få somh: blifvit krönta i Norge; endast Kristofer v Bayern kröntes i Oslo, Karl Knutson (Bonde) 1449, Kristian I redan året derpå och Han: 1483 — alla i Throndhjem, — samt Kristian i Oslo 1514, hvilken var den siste af Olaenburgarne eom mottog norsk kröning. Fre triko den förste hade visserligen i sin norskuö handfästning lofvat att låta kröna sig : Fhrondhbjem eller på ett annat dertill pasande ställe; men löftet uppfylldes ej. fi eller Kristian HI:s afsigt straxt vid sin tronvestigning att låta kröna sig i Norge blei ippfylld; ty 1537 blef Norge en dansk pro vins, hvarigenom särskild kröning för detta ike förföll. Sedan blef kröningen i Köpen amn gällande för begge rikena. Såsom pfvan nämndes ha endast tre drottningar tillörne blifvit krönta i Norge; den fjerde i ordningen, men med ett mellanrum af 560 ir, var nuvarande drottning Lovisa. (Forts. följer.) 3) Der jag uttryckligen anför norskt mynt har jag i det följande reducerat det till svenskt riksmynt. En flykting från Louisiana. bl RE SÅ LR Om SL ME LÄNK KSL ET VE RE