och jag sålunda förutsåg omöjligheten att komma åter till Mem, begärde jag att Molander skulle hålla åt närmaste land, som var Husbyvik, på det att fartyget genom att sättas på land såmedelst skulle till någon del kunaa r ddas, hvaremot kapten Molander tycktes tillkännagifva att den så kallade Killingeholmen vore för ändamålet mera lämplig. — Emellertid och sedan bogseringen för återfärden pågått ungefär en qvarts timma, utan att uppnå land vid ena eller andra stället, hade fartyget vid nämnde tids förlopp intagit så mycket vatten att skeppsbåten måste firas i sjön och alla på fartyget varande personer, nio till antalet, deruti genast nedstiga, hvarefter, och sedan detta skett, fartyget på babords sida ögonblickligen med allt deruti intaget gods sjönk till botten. på ett djup, som efter sedermera anställd mätning befunnits vara nio famnar. Utaf den för resan antagna besättningen åtföljde sjömännen Johan Magnus Wärnström och Sven Nilsson fartyget från skeppsdockan, men arbetskarlen Gustaf Nilsson och dringen Gustaf Pettersson från Söderköpings sluss. Fartygets ångmaskin var nedtagen och inlagd I lastrummet. Jemte den förklaring öfver olyckshändelsen jag nu haft äran afgifva, får jag tillika upplysa, att jag efter bästa förstånd och öfvertygelse till alla delar undersökt ångfartyget Östergötland före dess tillämnade afgång till Stockholm, och att jag hvarken å bordläggning, dess ventiler eller rör kunde upptäcka ringaste fel, hvarföre jag saknar all kännedom eller öfvertygelse hvarifrån olyckan sig i första rummet härleder. Någonting vidare, än att jag hos hr notarius publicus härstädes den 28 dennes ivgifvit protest mot all ersättning till bolaget för ångfartyet Östergötland och vederbörande varuegare, kar jag till den nu afgifna sjöförklaringen icke att tillägga. Söderköping den 30 Sept. 1861. G. Palmgren.