STOCKHOLM äcn 4 Okt, Furstemötet i Compidgne. (Från Aftonbladets korrespondent.) Wien den 26 Sept. Konu: gens af Preussen resa till Compidgne sysselsätter företrädes is våra politici. Jag vbehöfve: väl ej säga, att men allmänt deröfver erfar et! missnöje, som den offieiösa vressen icke ens gjort sig mödan att dölja: Det är under iotrycket af denna känsla som Vesterr. Zeitung vågat framkasta, att man skulle kunna vilja råda konung Wilhelm titl ett utbyte af områden, men att han ulan ivifvel skal veta7att afslå dessa bedrägliga anbud. Dylika vinkar, som bära pregeln af en San ka tvetydig smak, äro ej uf be skaffenhet att undanrödja misstroendet mellan de båda tyska stormak erna. : EiKompetenta personer inom diplomatien äro al den tanken, att man öfverdrifver mötets i Compitgne vigt. Man försäkrar till och med, att mötet aldrig skulle ha kommit : fråga, eller åtminstore ej så snart blifvit alt. om ej konungen af P-eussen i förbigående och utan någon afsigt låtit undfalla sig nåcra ord, som ultryekte hans önskan att få se de franska trupperna manövrera, hvilket den person ban semtalade med tog. ad notam och framförde till Paris, hvaraf er eaträgen inbjudning blef följden. Det är: dylika fall vanligt, att händelser, som här röra nästan af en slump, och i hvilka mar berde se en höflighetsvevisning eller på sin höjd ett fredssymptom, i fem eller sex der på följande månader systemafiscras och för storas. Denna tolkning af den så enkla resan gör. begripligt nog, icke tillfylNest för de politisk. nyhetskrämarnes inbillningskraft. De se deri ett tecken till återupplifvandet ef den Preus sens politik, som ville skiljx sig från E-gland och göra en demonstration mot denn. makt, hvilken nyss förut betruktades såsom norra Tysklands naturliga bundsförvandt. Giftermålsförslaget mellan prinsen af Wales och presumtive arfvingen till Danmarks krona prins Christians af Gläcksburg dotter skulle mycket ha förtörnat det preu siska hofvet och bidragit till antagandet af kejsar NapoJeons inbjucning. Enligt samma idgång förat-pådde man, alt detta återupplifyande at den fordna politiken i Berlin skulle i främsta rummet uppenbara sig i den österländs:a frågan, der Preussen stode i berepp att söndra sig från England ochisynerhet från Österrike, lör et omfatta Frankr kes och Rysslands intressen. Uppriktigt svgdt, tror jag ej på alla dessa kannstöperer, i hvilka den oreda i id6er förråder sig. som mötet i Compitgue frumkallet, men hvilka kanstöperir ej ega någon uallvarsan crund. Den närmnaste framtiden skall bekräfta denna åsigt. Jag skulle till och med icke bli öfverraskad öfver utt svart lå höra ulds om, att Pre esen, önskande lugna sinu tyska bundsförvandter töraude resultaterna fr mötet, skall återfolla i sin fordna antifranska politik. Hvad våra egna angelägenhe er ! eträffar. så lefva vi ännu alltjemt i ett tillsvidaret.llstånd, och man kan påstå, ett ingen ai ce svälvande frågorna tagit ett enda steg iramåt. Man bearbetar Ungern för att för må dess deputerade-alt inträda i, riksr det. hvilket. om det kunde komma: till stånd. blott skulle öka villervaliun och måhände medföra de österrikiska kamrarnes upplössing efter sedan det ungerska parlamentet redan blifvit upplöst. ,