slupa, utropande: Ack dessa svarta qvinnor, dessa sorgklädda qvinnor; det dödar mig ! Hvilket skådespel alt se denna krigsminister, general Soukhozanett, anländande till Warschau, beväpnad med maktens alla åskor, och försvinnande liksom en skugga efter två månaders förtviflad strid emot ett kropplöst ting, som män källar bön och sorg! Det i är i sjelfva verket med denna enkla säng, med dena enkla bön, som Polen brutit den förtrollnibg, i hvilken Ryssland hållit :-uropas liberala opinion fången. Med denna enkla sång, med denna enkla bön kastade Polen utmanande bandsken åt sina beherrskare. I tänken på Orienten, sade Polen till dem, men jag trotsar er attröra dervid, så länge som 1 Vestern min sargade kropp är bunden vid er sida. I drömmen om en allians med den mest civiliserade och den kristligaste bland: nationer, men jag trotsar er att kunna afsluta en sådan under den storm af rättmälig harm, som jag vill väcka. I talen om edra lifegnas emancipation, men jag trotsar er att bevilja dem hvad vårt åkerbrukssällskap kommer att bevilja konungsrikets bönder. I viljen förlossas från en förödmjukande despotism, I sträfven efter parlamentariska institutioner, efter ett konstitutionelt styrelsesätt; men jag trotsar er att försöka det så länge som I regeren mig med sabeln och knutpiskan; jag trotsar er att visa inför verlden ett Titusanlete, under det I för mig ej hafven annat än ett Tibeiusansigte; jag trotsar er att vara fria så länge I ej lärt er att vara rättvisa. Ligger det icke någonting skönt och trösterikt uti denna gudomliga rättvisa, som ilven efter ett helt århundrades förlopp icke medgifver någon preskriptionstid för ett brott; och som uppkallar offrets skugga midtunder den vinnandes högsta framgångar, ja midtunder hans sträfvanden till det goda? Jo visserligen — och skulle vi ock ej skörda någon frukt af våra nuvarånde sträfvanden, skulle vi ock åierfallå i en ännu djupare -afgrund, så ha vi dock inlagt en stor förtjenst om civilisationen, så ha vi dock gifvit en vigtig moralisk lärdom it det menskliga samvetet. Hvem vet hi vuvida icke denna lärdom slutligen kan blifva äfven ryssarne till nytta? Bland dem innas upplysta sinnen, ädla hjertan; derpå na vi aldrig tviflat. Hvem vet huruvida icke dessa omsider skola öfvertyga sig om, att för dem intet framåtskridande, ingen frihet, ingen sann storhet är möjligt, så länge de envisas att vilja förtrycka oss, och ått de genom att försätta oss i ett isoleringstillstånd göra sig sjelfva vida mera ondt in Oss. I ett nyare arbete, som en ädel fransman egnat åt den stora sociala fråga, som nu upprör Norra Amerika, ha vi läst dessa ord: När jag började studera slaffrågan, beklagade jag slafvarna; när jag hade kommit mera in i densamma, då beklagade jag slafegarne.? Beundransvärda ord och som ha lika mycken tillämpning på Weichselös negrer, p detta polska: folk, som skänkt verlden en Kopernikus och som sjunger en Mickiewitz och den store o ände skaldens verser.? 2