LAVINIA. AF FÖRFATTAREN TILL DOKTOR AXTONIO. ) TJUGOFIJERDE) KAPITLET. Salvator får sin vilja fram, Och nu bar det af ned åt Lyon och Chambery med pilens fart och så upp för Mont Cenis — det storsrtade, högtidliga, snöbeklädda Mont Cenis.. Paolo hade aldrig förut sett Alperna, hade ofta sökt att göra dem fattliga för sig genom beskrifning; men hvilken inbillningskraft kan skapa sig en bild som närmar sig denna förvånande rverslighet? Paolo kände Guds närvarelse i hans verk och tillbpad. Dagen var kall och klar, och de stora tallarne, öfverhöljda med frost, gnistrade i solen som jättestora, venetianska kandelabrar. För att ej gå miste om några af skådespelets storartade skönheter, besteg Paolo berget till fots, njutande uf den herrliga känslan att liksom ej hafva någon tyngd, utan sväfva uppåt på vingar. Salvators små, korta ben tingo göra god Ajenst vid denna vandring, ty med undantag af två korta bitar som han blef buren, fan han sig troget vid sin högväx e följeslagares sida. Sålunda nåddes toppen och se! — djupt under dem först sammanpressad inom höga bergväggar, men snart vidgande sig ju längre den sträckte sig bortåt, låg Susas dal — och Susa sjelf, den mörka punkten långt bort i fjerran. Der är det, Salvator! ropade-Paolo. Ä Se ÅA. Bn:r 150—1514. 155, 157—159, 162, f 21-22 : 187, 194—200, 202—208 och ja