823 så, sade han då de lemnat den objelpsamma No eiaturan, nu blirdet fråga om at anskaffa det andra vittnet. Ar du bekant med några italienare här i Par s? Ej en euda, sade Paolo. Då måste vi taga vår tillflykt till Du Genre, menade BSalvator; Chan är rätta mannen att hjelpa oss, han känner hela verlden.4 Men detta törslag var synbarligen så motbjudande för Paolo, attSalvator tvärt tystnade och vände sig till sin följeslagare med ett hastigt: CHvad har du att invända deremot? Paolo kunde icke förmå sig till en wpriktig förklaring, och således fortsatte BSalvator med skonlöst, godt omdöme: Min goda Paolo, då nödvändigheten fordrar det, så få alla små betänkligheter vika. Du Genre är den tjenstaktigaste kamrat på je och jag kan inte förstå huru nägon an tveka att bedja en så välvillig man om hjelp. Vi hafva ingen tid att förlora och du måste komma ihåg att den, som vill vinna ett mål, fär också nöja sig med de medel som erbjuda sig. Kum nu; låt oss utan vidare dröjsmål gå till Du Genre.s 2 Fransmannen var ute och Paolo lemnade ett kort, hvarpå han skrifvit sin önskan ait fa träffa honom. z Den bekännelse, som Paolo ej ville göra iör Salvator, var att under sednare tiden köld hade uppkommit mellan honom och realisten. Du Genre var en man som Lan: lade systematiskt i sina förströelser, det säga, han lefde ej öfver sina tillgångar; han såg att. detta deremot var händelsen med Paolo, företog han sig att flera gån göra honom föreställningar, och Paalo, all för förvillad att lyssna till förnuft, hade fun nit lämpligt att taga humör öfver hyad han ansåg vara ett band på sin personliga fri